Basfakta

Motor
R4 längsmonterad, 2 överliggande kamaxlar, 4 ventiler per cylinder. Kompressor. Kompression 9,5. Borrning/slag 89,9/78,7 mm, 1 998 cm3. Max effekt 163 hk (120 kW) vid 5 300 r/min, max vridmoment 190 Nm vid 3 700 r/min.

Kraftöverföring
Bakhjulsdrift, 6-växlad manuell låda alt. 5-stegs automatlåda.

Fjädring/hjulställ
Skruvfjädring och krängningshämmare fram och bak. Fram dubbla triangeltvärlänkar, bak individuell upphängning med längs- och tvärlänkar samt spårstag. Automatisk nivåreglering.

Styrning
Kuggstång, servo. Vändcirkel 11,3 m.

Bromsar
Skivor fram (ventilerade) och bak. ABS.

Hjul/däck
Fälg 6,5 tum, däck 205/65 R15.

Mått & vikt (cm/kg)
Axelavstånd 280, längd 482, bredd 180, höjd 150. Tjänstevikt ca
1 640, maxlast 580, släpvagnsvikt 1 900.

Fartresurser*
Toppfart 212 km/h,
0-100 km/h 10,1 s.

Bränsleförbrukning*
Blandad körn 1,0 l/mil.

*(enl. tillverkaren)

Fraktpjäs för filbunkar

Instegskombin i E-klass har utrymmen till max och är tidlös till tusen ännu efter sju modellår.

Nästan alla bilar sätter omedelbart sinnena i rörelse. Några åk är ursnabba, en del är tröga, somliga svajiga eller rymliga som ett småstadstorg. Alltid händer det något i skallen.
Men när det oväntat hårda bullret från första kallstarten med instegsmodellen i E-klassen lagt sig förblir tankemaskineriet alldeles nollställt.

Vi åker väl i väg så får vi se. Mil efter mil rullar snabbt undan, där utanför glider landskapet förbi lugnt som en tidig höstsöndag. Ibland sjunker en ny växel i den femstegade automatlådan i läge, ibland trycker jag på en knapp på ratten för att hitta något nytt i stereon eller kolla förbrukningen i färddatorn. 0,92 liter milen, jaha. Ett par centiliter lägre än angivet men man kör så gärna avspänt i E-klass. Jag kan bläddra fram mängder av information, till och med sköta mobilen från ratten om jag skulle vilja.

Det är så genomtänkt alltihop. Vart jag än tittar i bilen. Men det tränger aldrig på, känslan bara finns där som en stilla ton från en bil i komplett harmoni.

En dag blir det plötsligt behov av att frakta fem personer och deras personliga förnödenheter för golfspelets utförande. Då är det bara att kasta in förnödenheterna där bak och de fem på därför avsedda platser. Sedan är det liksom ingenting mer med det, var sak på sin plats. En bil så genuint självklar för det den är avsedd att vara - en storkombi som ska kunna frakta fem resande och deras bagage under stor bekvämlighet och korrekt stil. No questions asked.

Möjligen med undantag för motorn. Maskinen har all den kraft man någonsin kommer att behöva, att dänga på hundratusentals kronor för en V6- eller V8-version verkar dumt. Men ibland får man pressa på. Då kastar automatlådan ner två steg och den typiskt hårda kompressortonen tränger på.

Det är nog det enda som kan störa, här finns inget vindbrus och blott ett avlägset sus från däcken. Väghållningen är lugn nästan jämt, ibland känns fjädringen emellertid något för gungig på böljande väg. Styrningen har hög precision och fin dämpning. Tungt lastad känns bilen än mer förtroendeingivande.

Kvaliteten på textilierna - i mitt tycke ska en Mercedes aldrig ha skinnklädsel - är oöverträffad. I sitt nästa liv kan tyget tjänstgöra i vilket italienskt välskrädderi som helst. Man vill bara dra med handen utefter stolsdynorna.

Stolarna är enligt min åsikt till och med bättre än dem i Volvo och Saab. En smula hårda, ja visst, men funtade så att man aldrig såsar till utan behåller skärpan resan ut. Sitthöjd och ryggstödsvinkel justeras med elmotor, skjutmånen (som är enorm) manuellt. En bra ordning. Benutrymmet bak obegränsat, att fälla undan baksätet går geschwinnt. Lastnät och insynsskydd som snyggt följer med bakluckans öppning - en självklarhet. Knappar och reglage inbjuder till kontakt, disponeringen av mätarna är naturlig enligt Mercedesmallen.

Nej, här fanns inte mycket att haka upp sig på. Efter 348 500 kronor skulle man kunna glömma sitt bilinnehav.