Basfakta

Motor
4-cyl boxer med 2 överliggande kamaxlar per cylinderrad, 4 ventiler per cylinder. Turbo, laddluftkylare. Kompression 8,0. Borrning/slag 92/75 mm, volym 1994 cm3. Max effekt 225 hk (165 kW) vid 5600 r/min. Max vridmoment 300 Nm vid 4000 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram, permanent fyrhjulsdrift, 5-växlad låda. Hastighet vid 1000 r/min på 5:an: 38,5 km/h.

Fjädring/hjulställ
Individuell upphängning med skruvfjädring, krängningshämmare och fjäderben (McPherson). Fram undre tvärlänkar, bak dubbla tvär- och enkla längslänkar.

Styrning
Kuggstång, servo.
3,1 rattvarv. Vänddiameter 10 m.

Bromsar
Skivor fram (ventilerade) och bak. Låsningsfritt system.

Hjul/däck
Fälgbredd 7 tum, däck 215/45 R17.

Mått & vikt (cm/kg)
Axelavstånd 253, längd 442, bredd 174, höjd 144, spårvidd fram/bak 149/148. Tjänstevikt 1445, maxlast ca 400, släpvagnsvikt 1200.

Fartresurser
Acceleration 0-100 km/h 5,9 s, toppfart 232 km/h.

Bränsleförbrukning
Bl. körn. 0,92 liter/mil.

Tämjd men fortfarande en tuffing

Mjukare utseende men lika vältränad som någonsin under ytan.

Jag tycker att subaru gjorde fel som böjde sig för kritiken mot strålkastarnas utseende på Impreza. "Glosögd" och "flugögd" och allt vad som sades om de stora, runda insatser som prydde framskärmarna, varför brydde man sig om det och ersatte dem med den alldagliga japanska uppsyn du kan se på bilden ovan?
Fegt, menar jag. Själva grejen med Impreza WRX är dess unika komposition och vad var väl bättre än att låta den alldagliga designen utmärka sig på något sätt, i stället för att mesa till ansiktet på det här viset?
Tack och lov är bilen i övrigt alltjämt svårt lockande för den som tycker att själva körningen är huvudsaken snarare än vart resan bär. Det finns ingen annan modell på marknaden som erbjuder samma kombination av ouppfostrad, bräkande slyngel och vattenkammad svärmorsdröm med familjetycke.
Detaljutförandet är bitvis hårresande enkelt, vilket inte ska sammanblandas med att grejerna är dåligt gjorda.
Tvärtom, Subarus bilar har en inneboende robusthet och nonsensbefrielse som bäddar för månget bekymmersfritt ägande. Men sedan räcker det, anser tydligen konstruktörerna, ty efter insmickrande finish letar man förgäves.
Framför allt letar man efter ljudisolering, WRX dånar svårt i alla farter, på alla underlag. Bagageluckan innehåller inte en kvadratmillimeter ljudisolering och från bakre hjulhusen fullkomligt forsar ljudkaskaderna in i alla hastigheter.
Det är synd, karossen rymmer annars många vardagskvaliteter (stort bagagerum, hyfsat baksäte, trepunktsbälten på alla platser etc.) mitt i allt det sportiga, men att åka flera någon längre sträcka blir på grund av oljudet snudd på outhärdligt för alla utom dem där framme.
De har det drägligt. De skulpterade stolarna fram är sköna att sitta i och klädda i en skön och kul textil som passande nog kunde höra hemma i en träningsoverall.
Förarplatsen är välordnad och rakt på sak, knappast exklusiv, och växelspaken en föga bedårande pinne. Den leder i alla fall ner i en låda det är rent och skärt nöje att rumstera om i.
Nu är det ju inte om trivialiteter som åkkomfort Impreza WRX egentligen handlar, den viktigaste frågan lyder förstås; hur går den?
Tackar som frågar - bilen går som ett veritabelt svin när helst man ber om det. Motorn ruskar i gång på typiskt boxervis och har en ganska dämpad ton. Sju hästkrafter har tillkommit, det märks knappast och det var som sagt finfint redan med dem som fanns där tidigare.
Den permanenta fyrhjulsdriften (50/50) greppar direkt och bilen durrar i väg med skön ton. Kring 4000 r/min riktigt laddar hela organismen på ett sätt som ingen annan bil i hela världen och drar snabbt som ögat i väg långt, långt norr om laglig hastighet. Jag skulle vilja se den som inte får svårt habegär av den ljud-, kraft- och fartsensation som utspelar sig.
Chassibalansen är utsökt, det är bara så lätt och så roligt att trycka fram på grusväg, på böljande småväg eller varför inte på bana. Fjädringen är inte alls så hård som väntat, kraftfull snarare, dynamikskapande. Samma sak gäller bromsarna, de skär ned farten med oerhörd precision och kondition, tröttas nästan aldrig.
Det finns i mina ögon bara tre fel med den här bilen: motorhuvens luftintagsnäsa för intercoolern, den fjuppiga spoilern baktill och de nya strålkastarna. Resten är ett barnsligt kul bilkalas.