Chrysler Grand Voyager

Plus

Säteslösning, komfort.

Minus

Dokumenterat dålig passiv säkerhet, pris.

Basfakta

2,8 CRD LX Stow ’n Go

Pris
362 900 kronor.

Motor
4-cyl rak tvärmonterad, 2 överliggande kamaxlar. Direktinsprutning, turbo, laddluftkylare. Kompression 17,5. Borrning/slag 94/100 mm, volym 2 776 cm3. Max effekt 150 hk (110 kW) vid 3 800 r/min. Max vridmoment 360 Nm vid 1 800 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram. Framhjulsdrift, 4-stegs automat.

Fjädring/hjulställ
Fram skruvfjädring, fjäderben (McPherson), undre triangellänkar. Bak stel axel, bladfjädrar. Panhardstag. Krängningshämmare fram och bak.

Styrning
Kuggstång, servo, 3,1 rattvarv. Vändcirkel 12 meter.

Bromsar
Skivbromsar (ventilerade) fram och bak. Låsningsfritt system.

Hjul
Fälgbredd 6,5 tum, däck 215/65 R 15.

Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 303, längd 510, bredd 200, höjd 175. Tjänstevikt 2 150, maxlast 485, släpvikt 1 600. Tank 76 liter.

Fartresurser
Toppfart 180 km/h, 0-100 km/h 12 s.

Förbrukning
0,85 l/mil blandad körning.

SsangYong Rodius

Plus

Utrymmen.

Minus

Vägegenskaper, dålig sikt, ventilation.

Basfakta

RX 270 Xdi Sprit Luxury

Pris
285 000 kr.

Motor
5-cyl rak längsmonterad, 2 överliggande kamaxlar och 4 ventiler per cylinder. Kompression 18. Direktinsprutning, turbo, laddluftkylare. Borrning/slag 86,2/92,4 mm, volym 2 696 cm3. Max effekt 165 hk (121 kW) vid 4 000 r/min. Max vridmoment 342 Nm vid 1 800-3 200 r/min.

Kraftöverföring
Motorn fram. Bakhjulsdrift, 5-stegs automat.

Fjädring/hjulställ
Fram skruvfjädring, fjäderben (McPherson), dubbla triangellänkar. Bak multilänkaxel. Krängningshämmare fram och bak.

Styrning
Kuggstång, servo, 3,0 rattvarv. Vändcirkel 11,6 meter.

Bromsar
Skivbromsar (ventilerade) fram och bak. Låsningsfritt system.

Hjul
Fälgbredd 6,5 tum, däck 255/65 R 16.

Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 300, längd 512, bredd 192, höjd 185, spårvidd 159/158. Tjänstevikt 2 034, maxlast 716, max släpvikt 2 500. Taklast 100. Tank 80 liter.

Fartresurser
Toppfart 169 km/h, 0-100 km/h 13,5 s.

Förbrukning
Stad 1,18, landsväg 0,79, blandad körning 0,93 l/mil.

Veteranen och nykomlingen

Plats för sju personer och bagage var mottot när vi tog en 400-milafärd till de franska Alperna. Duellanterna är sedan länge Sverigebekanta Chrysler Voyager och nykomlingen SsangYong Rodius.

För att riktigt undersöka vad nytillskottet i större MPV-klassen, SsangYong Rodius, går för plockar vi ut en avlägsen kusin i form av Chrysler Grand Voyager, en av Teknikens Världs favoriter i genren. DaimlerChrysler är motorleverantör till SsangYong, den raka femcylindriga dieselmotorn i Rodius känner vi igen sen tidigare som Mercedesmotor under benämningen 270 CDI.

Det som de flesta ryggar inför när de ser Rodius för första gången (ibland även andra, tredje och fjärde!) är utseendet. Sällan har vi skådat något liknande. Linjespelet liknar ingenting annat och designerteamet i Sydkorea har verkligen försökt dölja bilens ansenliga proportioner med att ge Roduis mer snits än vanliga bussar. Särskilt den bågformade övre fönsterlinjen är uppseendeväckande. Framifrån ser Rodius elak ut och någon provförare nämnde att ”den här kan man skrämma små barn med”.

Stående bredvid ser Chrysler, även i detta större Grand Voyager-utförandet, pyttig ut. Båda mäter drygt fem meter i totallängd men SsangYongen är tio centimeter högre.
Säteslösningen ”Stow ’n Go” har gett Grand Voyager ny uppmärksamhet. Svenska DaimlerChrysler tvingades rea ut de sista Voyagerbilar som inte hade denna smarta säteslösning. Andra och tredje radens säten fälls ihop och göms undan i golvstrukturen. Fiffigt och enkelt. Användandet är smidigt samtidigt som du alltid har sittplatser till hands, något som inte är fallet med exempelvis Rodius. Här krävs det extra bärkraft att lyfta ut den sista baksätetsraden, knappt en person klarar av det. Samtidigt måste du ha en avställningsyta i garaget/källaren/hos en kompis för allt möblemang.
Körmässigt är Chrysler och SsangYong två olika skolor. Den tredje generationen Voyager har mycket personbil i sig. Komfort och sittställning påminner mer om personbil än buss. Bakom Rodiusratten är känslan av Ford Transit inte långt borta. Med upprätt sittställning och plan vinkel på ratten som på en lastbil känner man sig mer som en busschaufför, på gott och ont. Översikten från förarplats är bra, framåt. Närsikten bakåt är skymd bakom alla huvudstöd och i smutsigt väder gror bakrutan igen på nolltid samtidigt som bakrutetorkarens svepyta är ynkligt liten. Tur att sidobackspeglarna är stora.

Både Voyager och Rodius går att beställa med bensinmotorer, vårt val av dieselmaskiner i provbilarna är mer lämpligt med tanke på bränsleförbrukning och räckvidd. Trots störst bränsletank (80 liter) räckte SsangYong kortast när vi sträckkörde på Autobahn. Hög snittfart på 150 km/h renderade i dieselförbrukning på drygt 1,35 l/mil, Chryslers raka fyrcylindriga oljebrännare drog knappt en deciliter mindre när vi körde i par. Båda motorerna dras med förvånansvärt dåligt morgonhumör, det traditionella dieselknattret är störande högt. En provförare ansåg att SsangYongens raka femma ljöd som en fiskebåt vid kallstart.
Fyrstegad automatlåda i Chrysler räcker, det väl tilltagna vridmomentet på 360 Nm gör fler växlar i princip överflödiga. Den femstegade SsangYong-lådan kan inte alltid bestämma sig för vilken växel som ska ligga i, däremot uppskattas enkelheten att växla manuellt och därigenom utnyttja motorbromsen. Utförslöporna i de franska Alperna är långa, stundtals branta och att motorbromsa sparar de vanliga bromsarna.

På motorvägen visade sig Ssang-Yongen från sin sämsta sida genom att vara oerhört känslig för sidvind och drag från omkörda lastbilar och turistbussar. Den höga karossen utgör ett stort vindfång och vid omkörning av långtradare får man vara beredd att passa på sidokastet som obönhörligen kommer som efterspel. Mycket otryggt de första gångerna och olustligt resten av tillfällena. Överlag föll vi inte för SsangYongens bakhjulsdrift som bidrog till dålig framkomlighet i snön. Samtidigt kändes bilen osäker i jämförelse med Chryslers ”platta” gångart. Ingen av bilarna förmedlar någon direkt intensiv väg- eller körkänsla, men av de två föredrogs Voyager av samtliga provryttare.

Det märks tydligt att SsangYong är en lågprisprodukt. Stora sjok av plast häver sig runt en, formerna är moderna men utförandet aningen primitivt. Plastkvaliteterna är av den billigare (glansiga/repkänsliga) sorten, huvudinstrumenten sitter samlade mitt på instrumentbrädan för en lättare konvertering mellan vänster- och högerstyrda exemplar. Detta innebär att hastighetsmätaren hamnat allra längst ut på högerflanken, närmast passagerarplats, eftersom detta lämpar sig bäst i högerstyrda Rodiusbilar (som det tillverkas flest av hemma i Sydkorea).
Annars är den upprätta sittställningen okej, även om någon klagade på den mycket hala och plastlika skinnklädseln provbilen var extrautrustad med.
Hos Chrysler är det mysigt värre jämfört med den stela torgkänslan hos Rodius. Retrodesign på instrumenten, rattväxelspak, lite fuskträ på amerikanskt manér och fällbara armstöd bidrar till hemkänslan.
Rodius är större, på plats i tredje sätesraden är det rymligt och passagerna längst bak klagar mest på att de har dålig sikt ut. De krummade fönsterbågarna skär effektivt av det mesta av utsikten, illa. Värt att notera är det finns en 11-sitsig variant på hemmaplan i Sydkorea (den har inalles fyra sätesrader), men är ej godkänd i Europa.
På mittraden är bilarna likvärdiga, Chryslerpassagerna (och dess förare) uppskattar finessen med elektrisk öppning/stängningsbara skjutdörrar som förenklar in/ursteg samt hjälper föraren att se till att dörren verkligen är stängd. Bakdörrarna på SsangYong är meterbreda av vanlig typ och öppnar generöst stort. På trånga parkeringsplatser, eller ombord på färjor, är det hart när omöjligt att komma ut från baksätena.

Till komfort hör värme/ventilation, särskilt när bilen är packad med folk. Rodius klarar inte att ge jämn värme, temperatur och fläkthastighet varierar på ett nästan okontrollerat vis. Ett extra värmepaket placerat på högersidan i det bakre passagerarutrymmet dånar till titt som tätt och alstrar bastuhetta. Att få rutorna imfria med åtta personer ombord är omöjligt när det är kallt ute. Voyager arbetar med jämnare klimat och snabbare ventilation även om det kalla och fuktiga dagar tar tid att få alla rutorna siktklara.

Storleken gör att Rodius packar mest, utrymmet bakom den tredje soffan är rymligt nog att härbärgera åtta personers weekendbagage. Tyvärr hindrar soffans klumpiga underredeskonstruktion oss från att sticka in längre föremål (som skidor) vilket inskränker något på flexibiliteten.  

Merkostnaden för Voyager är nästan 80 000 kronor, vilket är en ansenlig summa som inte går att blunda för. För familjer, droskägare (flera taxikedjor lär kolla extra på Rodius) och andra småföretagare i behov av stora utrymmen lär Ssang-Yongen i det korta perspektivet verka billig i jämförelse. I det långa loppet lär främst ett betydligt sämre andrahandsvärde för sydkoreanen resultera i en mer liknande kostnadskalkyl för de båda.
Sett i krassa kronor ser SsangYong ut som en vinnare, men bilen har för många baksidor.
Vårt MPV-val förblir ändå ”Voyen”, den är mest komplett som masstransportör.