Hårt tak ger nödvändigtvis inte en tystare kupé. Däremot klarar CC-modeller vintrar bättre och de utgör inte måltavlor för vandaler med kniv.
Plåttak är komplicerade anordningar. Våra duellanter – Ford Focus CC och Renault Mégane CC – har endast tvådelade tak, medan bland annat Volvo C70 och VW Eos har tak i tre delar. Focus CC har ändå fem hydrauliska cylindrar, tre elektriska motorer och elva sensorer som sköter jobbet med takmanövreringen. En fällning eller hissning tar 24 sekunder.
Med livet som insats åker jag in med bilen i en biltvätt, borstfri så klart. Redan under avfettningsproceduren börjar vattnet att tränga in, speciellt där framrutan möter taket. Även vid de bakre sidorutorna kommer det in vatten.

Ola Norberg, informationsansvarig på Ford i Sverige, säger:
– Detta var den första Focus CC som kom till Sverige. Bilen hade inte genomgått det kvalitetssäkringsprogram som nu har införts. Ett åtgärdspaket har tagits fram för de få bilar som det rör sig om.
Duellbilen har ytterligare passningsproblem. Plasten som täcker det nedfällda taket kommer snett och när bagageluckan ska öppnas ligger skyddet emot. Osnyggt.
Renault Mégane CC kom 2003 och uppdaterades varsamt i början av förra året. Fransmännen har med andra ord haft tid på sig att fintrimma produktionen. Vår duellbil fungerar klanderfritt men slipper också undan biltvättsförsöket. Mekaniskt fungerar taket bra, värre är det med motor och växellåda vilket vi återkommer till.
Taket fälls ned på 18 sekunder och tas upp på 20 sekunder. Snabbare än Focus således och Mégane har ytterligare två ess i rockärmen – glastaket gör kupén trivsamt ljus även när temperatur eller väderlek inte tillåter nedfälld framfart. Och knappen för att styra alla fyra rutor samtidigt är en skön komfortpryl.

Båda bilar måste tyvärr stå stilla när taken manövreras.
Tittar vi på drivlinorna kan den här duellen tyckas halta. Vi fick helt enkelt ta vad importörerna kunde erbjuda oss.
Ford ger oss en 136 hästkrafter stark 2,0-liters diesel kopplad till en sexväxlad manuell låda. Övriga modeller som erbjuds är två bensinare: 1,6 (100 hk) för 215 600 kronor och 2,0 (145 hk) för 232 600 kronor. Dessa har femväxlade manuella lådor, 2,0-litersversionen erbjuds dock från juni med fyrväxlad automat, pris 10 500 kronor.
Renault vaskar fram en 135 hästkrafter stark 2,0 16V med fyrväxlad automat. Mégane CC finns även med 1,6 16V (110 hk) för 218 600 kronor, 2,0T (165 hk) för 238 600 kronor och 1,9 dCi (130 hk) för 243 600 kronor. Automatlådan för 11 000 kronor är tillval, dock ej till 2,0T.
En diesel i en taklös bil rimmar fel. Det knattrande motorljudet stör ut fågelkvitter och annat som har med den naturupplevelse att göra som det innebär att köra med himlen som tak. Den fyrcylindriga Fordmotorn knackar mindre än den i Volvo C70 D5, likväl skäms jag vid rödljus och caféer. Folk ser en vacker bil men undrar var ”taxiljudet” kommer ifrån. Likväl är motorn en juvel, 320 Nm gör att kroppen trycks in lagom hårt i ryggstödet. Snålt går den också, efter ett inspirerande körpass visar färddatorn en snittförbrukning på 0,82 l/mil.

Växellådan är distinkt och har lagom långa slag. Men se upp, har du för lågt varvtal när kopplingen släpps upp dör motorn blixtsnabbt.
Mégane CC kommer hopplöst efter. Vi var länge övertygade om att vi fått en bil med 1,6-litersmotor, ett lyft på huven blottar dock texten 2,0 16V. En del av detta antiklimax kan den helkassa automatlådan beskyllas för. Den växlar ryckigt, drar ofta onödigt länge på växlarna och när du saktar ner smäller det och skakar i transmissionen som försöker växla ner. Du kan växla manuellt genom att vicka den nära halvmeterhöga spaken framåt/bakåt. Det gör inte växlingarna mycket mer precisa. Mégane CC väger in på nära 1,5 ton vilket blir för mycket för de 135 hästkrafterna, i måttliga uppförsbackar växlar motorn ner. De 11 000 kronor Renault vill ha för automaten motsvarar exakt tillägget för att uppgradera till 2,0T-motorn, gör det i stället.
När det kommer till körglädje har Focus alltid varit en av våra favoriter. Det har inte Mégane som alltid fått kritik för sin syntetiska styrning. Trots uppdateringen anno 2006 kvarstår problemen, runt mittläget stretar styrningen emot – likt force feedback på en ratt till ett tv-spel. Styr lite till och servoverkan blir för stor.

Focus CC är 17 centimeter längre än Focus som halvkombi. Den är också cirka 150 kg tyngre. Därför är fjädrarna styvare och dämparna 30 procent hårdare. Ett stag har monterats mellan de främre fjäderbenen och bussningarna från Focus ST har satts in. Resultat är bibehållen körglädje men givetvis tillkommer en del flexningar i en öppen kaross. När en trottoarkant forceras knakar det betänkligt från det uppfällda taket – föga förtroendeingivande.
Focus CC har klart bäst baksäte, du sitter mjuk och har skaplig lutning på ryggstödet. Benen får drägligt med plats eftersom framstolarna är urgröpta i ryggen.
I baksätet på Mégane CC sitter du mycket lägre, barn ser inget alls – förutom himlen om de vill. En lätt klaustrofobisk känsla sprider sig. Ryggstödet är dessutom helt lodrätt och benutrymmet klart sämre än hos Fordcabben.

Även när vi går vidare till bagageutrymmet är det Focus CC som briljerar. Ford uppger att deras bil sväljer 534 liter bagage när taket är uppe och 248 liter när taket är nedfällt.
För Mégane CC är motsvarande siffror 490 respektive 190 liter. Som på alla bilar av den här typen får du svårt att nå pinalerna som ligger längst in när taket är nedfällt, Fords brevinkast är lite större. Renault tar tillbaka lite poäng genom att erbjuda mängder av fack i kupén. Bra utrymmen under dörrarnas armstöd, stort fack på kardantunneln och gigantiskt handsfack (kylt) imponerar.
Skulle olyckan vara framme så finns det aktiva störtbågar bakom de bakre nackstöden.
Det är däremot skandal att Renault tar betalt för sitt system, hela 7 000 kronor vill fransoserna ha för något som borde vara lika självklar standard som bromsar!

Att gå in på design lönar sig inte. Testryttarna är oense. ”Mégane är superläcker”, ”Focus CC ser ut som avdankade Cougar och den är knappast linjeskön” och ”Forden ser mycket fräsch ut” är några av omdömena. Enhälliga blir vi i alla fall inte, men när det kommer till bästa val är svaret enkelt.
Ford Focus CC har körgladare chassi, bättre utrymmen för passagerare och bagage samt viktig säkerhetsutrustning som standard.

Vindrutorna sträcker sig långt bak, inte samma "åka-öppet-känsla" som i VW Eos.

Konceptbilen Focus Vignale visades i Paris 2004. Produktionsversionen byggs av Pininfarina i Turin.

Ford Focus CC har sköna stolar med bra sidostöd. Hårdplasten längst fram på instrumentbrädan speglas i vindrutan.

Baksätet i Focus har mjuk och lagom lång sits. Ryggstödet har bra lutning. Justerbara nackstöd!

Det långa bakpartiet matchar inte den korta fronten. Aktern är hög så välj till backsensor.

Så här ser Renault Mégane ut efter senaste uppdateringen.

Det är inte speciellt blåsigt i någon av kupéerna om sidorutorna är uppe. Ford vill ha 2 900 kronor för ett vindskydd, Renault 2 500 kronor. Båda monteras så att baksätet blir oanvändbart. Långa förare kan inte ha stolen i bakersta läget i Focus när vindskyddet är på plats. Mégane på bilden ovan.

Lodrätt ryggstöd, kort sits och höga sidor gör baksätet obekvämt i Mégane.

Franska Renault har valt att samarbeta med tyska Karmann för att få till taket.