Metodiskt och målmedvetet har koreanska Kia visat vart man vill med företaget i framtiden. Tillvägagångssättet är lika beprövat som vi sett tidigare från Asien, kopiera och ta efter andra bilföretags idéer utan att göra de kostsamma misstagen. Betydligt snabbare och mer ekonomiskt att låta någon annan stå för de sorgliga erfarenheterna och bara kamma hem vinsten. Annat var det för tio år sedan, då stod Kia inför konkurshot men räddades av Hyundai som i dag är en av storägarna.
Cee’d-modellen har lärt oss att andemeningen verkligen är att bli ett betydande bilföretag i världen. Bilen håller mått som vi sällan vant oss vid hos andra Kia-bilar.
Nya kombilmodellen SW, står för Sporty Wagon, illustrerar än en gång att man tittat på konkurrenterna innan man skred till verket. Designmässigt är bakpartiet en salig röra av nya Peugeot 207 SW och 407 SW, en hel del Volvo V50 kryddat med Skoda Octavia kombi. Snyggt? Kommittédesign är mitt personliga intryck av Cee’d SW.
Bakluckan öppnar högt, gångjärnen sitter en bit in på taket vilket också gör det lättare att nå bagage längst in i skuffen – bra! Bagagekrokar finns och under golvet dubbla fack för prylar. Tyvärr är lastnätet en omständig historia med spännband som dras fast i lastgolvet och innertak. Som gjort för att man ska strunta i att fästa nätet efter ett par gångers användning. Att fälla baksätet kräver att nackskydden plockas loss separat och att man håller ordning på säkerhetsbältena, inte den mest moderna packlösningen.
Sittställningen i baksätet är bekväm, tre får plats i bredd på kortare turer, vid långfärd bör man bara vara två för att trivas. Ryggstödet är fällbart i proportionerna 60/40, vi hade helst sett att mittdelen kunde fällas ner separat för bästa komfort.
Förarplatsen är identisk med halvkombins vilket innebär var sak på sin plats. Lättfattligt utan krusiduller. Framstolarna är förhållandevis breda och platta, sidostödet ringa.
På släta vägar längs Koreas östkust går Cee’d SW tyst, provbilen rullar på 16-tums hjul som även visat sig stämma betydligt bättre ljudmässigt på halvkombin. Sjuttontummare gör bilen en rejäl otjänst bullermässigt. I uppförsbackarna märks det att motorn får anstränga sig, motorljudet är sämre bortisolerat. Trots att bilen saknar ljuddämpande insynsskydd störs vi inte av något resonansljud från bagageutrymmet.
Risfält och höga böljande gröna berg passeras på släta asfaltsvägar, Sydkorea har okej vägstandard med lagom tempo. Rätt som det är dyker en oxkärra eller en överlastad lättviktare upp på landsvägen, säkerhetstänket har inte riktigt nått svensk nivå. För tillfälliga besökare blir detta dock pittoreska och lite exotiska inslag i trafikbilden.
Motormässigt kommer Cee’d SW med två motoralternativ på 1,6 liter, bensin respektive CRDi-dieselalternativ. Effekten är 122 eller 90 hästkrafter. Båda har manuell femväxlad växellåda som standard, automaten är endast fyrväxlad.
Bensinmotorn räcker till för familjefrakt, men med full last och uppfartsbacke går det trögt. Vi ser fram emot att se hur oljebrännaren fungerar under Kia-huven, någon sådan fanns inte tillfälle att prova i Sydkorea.
Provingenjörna i det jättelika utvecklingscentret i Namyang utanför Seoul, gemensamt för Hyundai och Kia, berättar att Cee’d lyckats få fem stjärnor i Euro-NCAP:s krocktest. Någon officiell notering från krocklabbet har vi inte sett till ännu, men ett fyrstjärnigt resultat hade stjälpt det förmodade fortsatta segertåget för modellen, inte minst ute i Europa. För svenskt vidkommande lär en eventuell plats på 20-i-topplistan vara en tillräcklig säljskräll.
Bakom ratten är allt sig likt från femdörrars-Cee’d. Reglagen är lättfattliga och materialvalen har godkänt kvalitetsintryck. Samma inredning kommer även på höstens stora nyhet från Kia som blir en tredörrars sportcoupé baserad på Cee’d.
Den in på taket långsträckta bakluckan öppnar upp högt med bra ståhöjd inunder.
Den nya strålkastarlooken sågs på en prototyp.