Flygplanskaffe kan få vilken barista som helst att tappa livsglädjen. Själv sätter jag motvilligt i mig den blaskiga drycken, men det är ett nödvändigt ont för att jag ska hålla mig vaken nog för att läsa klart pressmaterialet. ”Tre elektroniska integrationsplattformar som återger bilens elektriska och elektroniska arkitektur användes för att genomföra omfattande simuleringar av hur komponenterna samverkade och…”. Pang! Pannan träffar brickbordet framför mig. 

Det är tur att de viktigaste delarna är skrivna med fetstil. Här står bland annat: ”Med nya Laguna tänker Renault ta en plats bland de tre bästa ifråga om produkt- och servicekvalitet...”. Tidigare i år gjorde JD Powers och den engelska biltidningen What Car? en ägarundersökning och där kom Laguna på plats 12 av 16 medverkande familjebilar. Det är ingen dålig upphämtning Renault tänker fixa.

Med förväntansfulla steg lämnar jag flygplanet och sätter kurs mot den stora flottan av provkörningsbilar. Den gråbruna nyansen passar bilen bra och formen känns lättsmält. Bilen är inte för diskret, inte heller direkt stötande som vissa konkurrenter. Bak, i de slokande lampglasen, syns drag av pensionsfärdiga Citroën C5.
Instrumentpanelen har svepande vågräta linjer och inredningen bjuder på silverfärgade paneler samt svarta sportstolar i alcantara och skinn. Snyggt, men här finns bara maxutrustade bilar tillgängliga. Hur rolig inredningen blir utan den centralt placerade färgskärmen, utan inställningsknapparna på kardantunneln och utan den elektroniska handbromsen har jag ingen aning om.
Innan avfärd noteras att lägsta sittposition är för hög och att den korta dynan inte ger något lårstöd (eljusterad förarstol som går att höja i framkant är tillval på vissa versioner). Ratten har bra justeringsmån och alla reglage verkar sitta rätt ur ergonomisk synvinkel.
Inte heller baksätet är klassledande. Soffan sitter lågt, ändå hamnar huvudet nära taket så de elva nya millimetrarna som adderats på höjden är inte tillräckligt. Dessutom går det knappt att få in fötterna under framstolarna. I mittplatsens ryggstöd finns ett bra armstöd med förvaringsfack och dryckeshållare. Temperaturen bak blir behaglig tack vare stora fläktutblås på kardantunneln. Laguna har bältespåminnelse på alla fem sittplaster vilket är hedervärt.
Bagagerumsvolymen har ökat från 430 till 450 liter. Kombin, som bara var skådebröd vid provkörningstillfället, sväljer nu 508 liter mot tidigare mediokra 475. Genomlastningslucka finns inte men sätesfällningen är enkel i båda modeller och skapar plant lastutrymme.

Tändningsnyckeln är sedan förra generationen ersatt av ett nyckelkort. Den här gången ska kvaliteten vara högre och utelåsta förare förhoppningsvis ett minne blott. Funktionen som låser bilen när föraren går sin väg har utökats med ett pip som en konfirmation på att tricket fungerat.
In trycks start/stopp-knappen och en dieselspis på 150 hästkrafter sparkar igång. Knattret är väldämpat och jag kastar i ettan på den sexväxlade manuella lådan. Den elektriska handbromsen lossar automatiskt när kopplingen släpps upp. Lådan är precis men som vanligt i en Renault långslagig. Kraftkällan är tyvärr helt död under 1 500 r/min, något jag surt får erfara vid misslyckade omkörningsförsök på för hög växel. Med sexväxlad automatlåda blir det en annan visa, ett ”måste-tillval” som driver upp snittförbrukningen till 0,7 l/mil.
Provkörningsbilen har 18-tumshjul vilket blir irriterande stötigt över tvärskarvar. Men med 16-tumshjul (sitter på de två lägsta utrustningsversionerna) kommer Lagunas fina komfort fram. Bilen ska vara tyst och upplevs också som det, men österrikiska vägbanor är släta som bowlingbanor. Hur bullrig bilen blir i Sverige får ett senare test utvisa.
Motorfamiljen blir stor. Förutom två 2,0-litersdieslar (150 respektive 175 hk) kommer en bensinare på 1,6 liter (110 hk) som får sällskap av tre 2,0-liters-motorer på 140, 170 och 205 hästkrafter. De två senare är turboladdade. Den starkaste motorn kommer i specialmodellen GT som även får fyrhjulsstyrning! Senare kommer 3,5-liters V6 bensin och 3,0-liters V6 diesel. En etanolmotor väntas också.
Alla motorer har sexväxlade manuella lådor, 150-dieseln även med automat och bensinaren på 170 hästkrafter finns endast med automat.
Inom ramen för Renaults miljösatsning ”eco2” finns även en diesel på 1,5 liter och 110 hästkrafter. Jämnare effektkurva gör gången skönare än i den större dieseln. Snittförbrukningen är fjuttiga 0,51 l/mil och 136 gram CO2/km skulle ge mycket låg skatt i Sverige. Men partikelfilter saknas och således kommer skatten viktbaseras och bli rejäl. Ironiskt då Renault kallar detta för en miljöbil. I Sverige tänker vi även på folkhälsan och kräver partikelfilter som höjer förbrukning och utsläpp av CO2.

Efter två dagar bakom ratten på nykomlingen är jag imponerad, men samtidigt fundersam. Konkurrensen är hård och i Sverige köper vi Volkswagen Passat av bara farten. Nya Ford Mondeo kommer också att segla upp mot toppen med sitt aggressiva pris. Och det är just priset på Laguna som inte är klart. En snabbtitt på priserna i Frankrike ger vid handen att grundpriset för Laguna 2,0 dCi 150 med manuell låda och partikelfilter (standard i Sverige) är motsvarande 267 000 kronor! Tidigast i november är de svenska priserna klara och det är bara att önska det nordiska kontoret lycka till i prisförhandlingen.
De första bilarna ska finnas hos handlarna i månadsskiftet januari/februari och då kommer även kombimodellen.