De norska fjordarna bildar ett tydligt zick-zack-mönster på kartan som min co-driver i högersätet försöker luska ut tilltänkta genvägar runt. Det djupa vattnet ligger obevekligen som ett hinder på vår väg. Inte så att det går någon direkt nöd på oss. Volvo XC70 3,2 AWD är ett bra åk-verktyg, särskilt som provbilen är utrustad med det aktiva chassit Four-C. I komfortläge arbetar chassit följsamt på vindlande väg E10 från Kiruna. En blandning av långa gupp och isvalkar sätter långfärdskomforten på prov. Knäpper över till nästa steg – Sport – och genast börjar bilen röra sig stelt och tjälskotten känns genom hjulupphängningar och stol. Låter bli styvaste läget Advanced, vi kör ju inte på salsläta alpvägar utan på norsk fjällväg ut mot Lofoten.


Motorn är den kända 3,2-liters raka sexcylindriga bensinaren som finns i V70, S80 och XC90. Standardutrustad med sexväxlad Geartronic automatlåda känns drivpaketet komfortabelt men inte toppmodernt, särskilt inte när färddatorn visar en genomsnittsförbrukning på 1,3 liter per mil vid högst ordinär landsvägskörning. Vid fullgasaccelerationer gör sig den raka sexan påmind genom ett rivigt ljud. Växellådan saknar ett sportläge för aktivare övningar, det blir till att skifta manuellt om du inte nöjer dig med lådans förprogrammerade växlingsschema.

Maximalt vridmoment är 320 Newtonmeter och finns tillgängligt från 3 200 r/min. Full effekt – 238 hästkrafter – kräver dock varv, den långslagiga sexcylindriga spisen har slutleverans vid 6 200 r/min.
På den isbarkade landsvägen greppar de fulldubbade däcken Hakkapelitta 5 tryggt. Körning på nysnöad skogsväg visar att Haldex-drivningen skjuter på när det behövs, men några yviga danslekar på isbanan leder till att antisladdsystemet griper in och tar udden av det roliga. När vi testade XC70 D5 AWD i nummer 19/2007 fann vi att bilen beter sig korrekt och välbalanserat. Älgtestet fixar XC70 galant i 72 km/h trots tågvikt på 2,4 ton, känns bra när man vet att det kan dyka upp villrådiga renflockar snabbare än man anar.
Någon riktig terrängbil utger sig inte XC70 för att vara, men Hill Descent Control är en finess när man kör i utförslöpor. Lägg i ettans växel och tryck på HDC-knappen – bilen bromsar sig själv och letar hela tiden ut vilket hjul som har bäst fäste, det enda man som förare behöver göra är att styra.

Svenskt stål biter således fortfarande. Men vi är tveksamma till 3,2-litersmotorn i kombination XC70, här i Sverige är det diesel som gäller för hela slanten. Den svenska D5-försäljningen talar sitt tydliga språk.
För Volvos del är det dock viktigt att 3,2-alternativet lyckas om pengarna ska fortsätta rulla in från USA och Asien, där andelen sålda XC70 ökar mer än planerat.