Första öppna Mercedes SL-roadstern kom 1957, tre år efter den historiska racerbilen med sina spektakulära måsvingedörrar. Namnet var 300 SL, de två versalerna stod för Sportig och Lätt, siffrorna betecknande givetvis en tre liter stor rak sexcylind­rig motor.

Senaste SL-generationen kom 2001, tre år senare genomfördes mildare ändringar och nu är det dags för ett rejält lyft. Allt för att hålla uppe försäljningen, som huvudsakligen sker i USA och i hemlandet Tyskland. Det är vanligt att SL-ägare byter bil flera gånger under en modells livstid – för vissa personer värderas inget annat än att köra senaste modellen av Mercedes största roadster. Det är viktigt att skylta att man är framgångsrik och har råd att unna sig ny sportbil sisådär vartannat, vart tredje år. Och nog syns det när ICA-handlaren, fabrikören eller någon annan förmögen skiftar bil denna vår.
Sällan har ett främre överhäng varit så kraftfullt, käken på nya SL-klass är betydlig. Som vanligt tronar den stora treuddsstjärnan mitt i frontgrillen, nytt är kromribban som flankerar varumärkes­identiteten, stilen är i det närmaste kopierad från ur-orginalet från sex decennier tillbaka. Nya strålkastare med fyrkantigare form ansluter till det nya design-DNA Mercedes just nu genomgår. Borta är det lite godmodiga runda utseendet, ersatt av betydligt bistrare min, samtidigt med en modernare look. Det gäller att hänga med i tiden anser Mercedes som inofficiellt har lovat att R230-serien ska hålla lika länge som R129 (tolv år). Värst i familjen att överleva är annars ”Dallasmoppen” R107 som tillverkades under 18 långa år, märkets roadstermodeller är seg- och långlivade varelser som ytterligare bidrar till mytbildningen runt SL-klass.
Populärast är V8-motorförsedda SL 500, som med sina 388 hästkrafter bildar en helhet med sin mulliga kraft, sitt mäktiga ljud och med rätt sifferkombination på bakluckan för att ge rätt status på golf-, segel- eller annan exklusiv klubbhusparkering.
För den som önskar sig ännu mer flärd och motorkraft – inalles 517 hästkrafter – finns SL 600 med V12-motor, en bil som finner sina köpare främst på de nordamerikanska och arabiska marknaderna.

En sväng genom flådiga Beverly Hills och upp mot Hollywood i en kristallvit SL 600 gör att jag känner mig inte så lite som en riktig filmstjärna. För kreti och pleti i Los Angeles, som är vana vid exklusiva bilar, gör det vita ekipaget sitt jobb. Folk uppmärksammar oss där vi drar fram. Tydligt är att designförändringarna sticker ut från övrig gräddig bilmassa.
Skiftar bil, kollegerna envisas med att jag byter ner mig men jag vill helst tro något annat. SL 350 med V6-motor på 316 hästkrafter är näst minsta motoralternativet ovanför instegsmodellen SL 280. Den 3,5 liter stora motorn har uppgraderats inför modellåret, nytt är att automatlådan nu har sju växlar. Antalet utökade kuggar gör att V6-motorn arbetar friskt och med en lätthet som nästan andas sportvagnsmässigt. Vridmomentet är bara på 360 newtonmeter vid högvarviga 4 900 r/min, men växellådans duktighet att växla ner i rätt tid gör att det hela tidens finns tillräckligt med kraft. Överraskande nog är ljudet ur dubbelpiporna bak fylligare än någonsin och det händer mer än en gång att jag och min co-driver vänder oss om efter den där Ferrarin som verkar vara oss i hasorna på de tomma bergsvägarna på väg mot Palm Springs.
Vår vägkarta berättar om täta kurvor och backigt så det förslår, men det bekommer SL 350 föga. Trots rejäl bredd går det fint att placera den nya fyrkantiga fronten rätt vid ingångarna till böjarna. Den största förändringen chassimässigt är att SL-klass nu går att få med en direktare styrutväxling, merpriset för denna finess är ynka 1 750 kronor. Den variabla styrväxeln baseras på ett patent från 1960-talet och kommer ursprungligen från flygindustrin.
– Idén är hämtad från flygplanens landningsställ, berättar ingenjör Frank Schweickhardt. Noshjulets styrning kräver stor precision vid landning och start men vid taxikörning på marken är stor rörelsefrihet att föredra.
Vid körning rakt fram med små rattutslag är det tätare steg mellan kuggstångens kuggar, ju mer du vrider på ratten desto större utväxling vilket gör att bilen känns lätt att handskas med.
Förändringarna inklusive denna enkla och smarta styrverkan har definitivt gjort SL-klass bättre. Många Merca-entusiaster tycker nog att den nya fronten har fått breda ut sig för mycket eller att inredningen också behövt samma mått av uppfräschning. Men någonting måste ju Stuttgartfolket ha att syssla med ett par år fram till nästa ansiktslyft av SL-klass.