163 millimeter är inte mycket, men för Mazda 2 i tredörrarsutförande är det en högst väsentlig siffra. För att insteget till baksätet inte ska bli en akrobatisk övning i den högre skolan har bilen framfällbart passagerarsäte och framdörrarna har förlängts med just 163 millimeter, vilket gör dörrbladen till bland de längsta i klassen. För att behålla krockrigid­iteten (femdörrarsmodellen har fem stjärnor i Euro NCAP) har sido­krockbalkarna gjorts 25 procent grövre samtidigt som B-stolparna har förstärkts. 

Till provkörningen får jag en ”Golden Yellow”-färgad 1,5 Sport.  
Jämfört med de motorsvagare 1,3-litersmodellerna är fronten omstukad med större och mer markerade luftintag samt en djupare och mer markerad spoiler. Sidokjolar och den i sportbilssammanhang närmast obligatoriska takspoilern avrundar den nätta och lite småpoppiga skapelsen.

Det första som slår mig när motorn snurrar i gång är hur tyst och vibrationsfritt den går. Att försiktigt släppa kopplingen och rulla i väg ger nästan en elbilskänsla. Effekten är 103 hästkrafter och det kan väl sägas på en gång att det inte riktigt räcker till för att ge någon sportig nerv i körningen, trots Mazdas ivriga bantning (Mazda 2 väger 100 kg mindre än föregångaren trots större mått). Med det inte sagt att motorn känns tunn, tvärtom. Den drar snällt oavsett var i varvtalsskalan den befinner sig och även om det maximala vridmomentet nås vid 4 000 r/min uppfattas den som betydligt mer bottenstark.
Längs en av de slingrigare vägarna i Mälardalssregionen är Mazda 2 trivsamt lättkörd. Styrning och växel­låda är med på noterna. Med en skön tyngd i slaget och exakta lägen är det nästan så att jag undrar om montörerna på Mazda 2 bandet har växellådan från MX-5:ans produktionslina. Trots Sporttillägget har Mazda inte fingrat på fjädersättningen som således tillhör en av klassens mest bekväma även om det innebär att karossen kränger en hel del när det börjar gå undan i kurvorna.
Av de drygt 800 Mazda 2 som förväntas säljas i Sverige under 2008 beräknas cirka 50 vara tredörrarsmodeller.

Sportmodellen blir nog ovanlig. Jämfört med den motorsvagare 1,3 Advance är påslaget 28 000 kronor. En hel del extra för en bil i den här prisklassen, men jag tycker att merkostnaden känns motiverad. Förutom klart piggare prestanda får man bland annat klimatanläggning, aluminiumfälgar, regnsensor, läderklädd ratt och färddator – detaljer som visar hur pass vuxen en bil på 391 centimeter kan vara.