Denna provkörning är lite speciell eftersom vi redan har kört uppdaterade Porsche 911 Carrera och Carrera 4/4S (16/2008 och 18/2008). Här koncentrerar jag mig således på Targa. 

1965 visades 911 Targa för första gången. Folket i Zuffenhausen valde Targa i stället för cabriolet eftersom de ansåg att den var säkrare med sin takbåge. Sedan 1966 har man byggt över 100 000 exemplar av bilen som nu har fått samma uppdatering som sina Carrera-syskon. Att modellen inte heter Carrera Targa beror på att Porsche ser bilen som en fristående modell med egen kundkrets.

När 911 Targa kom 2004 med 997-kaross hade Porsche slopat bakhjulsdriften till förmån för fyrhjulsdrift och förändringen består.  Tack vare detta får man den 44 millimeter bredare karossen som tilltalar fler. Targa har alltid varit en sofistikerad glidarbil för den självsäkre föraren, inte en muskelbil. Därför har vi ännu inte fått se en Targa Turbo.
Targa-modellen har fått Turbos elektromagnetiska fyrhjulsdrift vilket innebär säkrare och roligare uppförande än tidigare. De snålare direktinsprutade motorerna har fler hästkrafter än tidigare – 345 i Targa 4, 385 i Targa 4S. Maskinerna tickar på ett sätt som inte riktigt harmonierar med en 911, men kraftmässigt är de perfekta. Lilla motorn räcker långt, men 4S med Sports Chrono Package Plus är ett under av kraft. En kick-down och det är som att få en hästspark i ryggen.

Takkonstruktionen har gjorts smidigare och snabbare och mekanismens hållbarhet ska ha förbättrats. Solfilmen har finjusterats och släpper igenom 30 procent ljus. Den tillhörande gardinen släpper igenom 4 procent. Med taket i nedfällt läge är bakåtsikten dålig, med en stor balk mitt i backspegelhöjd samt dåligt ljusgenomsläpp genom dubbla glas.
Men jag är såld på Targa-modellen! Skönt att kunna köra öppet men ändå ha det tyst och ombonat som i en coupé när jag vill. Dessutom är Targans sidolinje, i mina ögon, snyggare än Carrerans med sin överliggande kromlist och sina större fönsterytor tack vare längre och spetsigare sträckning.