Jättebillig är den inte, även om den är billigare än en limousine. Skoda Superbs prislista visar att halva startfältet kostar över en kvarts miljon kronor. Och det är nog alltjämt så att tjeckiska Skoda i svenska folkets tycke ska vara en prispressare från ett före detta öststatsland.

Men det är ju inte riktigt så numera. Det har hänt en del sedan Skoda gjorde comeback i Sverige med Felica. Bilarna är allt mer tyska i sin identitet vilket inte är så konstigt eftersom pappa heter Volkswagen. Det innebär att kvaliteten är bättre – och priserna högre.

Skoda Superb TDI 170 har samma personlighet som sina syskon i modellprogrammet. Innerutrymmena har varit A och O. Baksätet rymmer tre basketspelare, men två sitter skönt. Det finns helt enkelt inte en bil i klassen som är ens i närheten.
Bagageutrymmet är också stort så det förslår. Som taxibil borde det här vara ett hett alternativ, i synnerhet med dieselmotor.
Vill du bränna olja har du tre alternativ: Lilla 105 hästar starka Greenline och de två TDI-motorerna på två liters cylindervolym med antingen 140 eller 170 hästkrafter. Vi har provat den senare som vi tror blir tjänstebilsförarens val.
170-hästarsmotorn kan fås med dubbelkopplingslådan DSG med sex växellägen framåt. Den nya DSG-lådan med sju växlar finns enbart till bensinmotorn 1,8 TSI och kostar 16 000 kronor mer än den sexväxlade manuella.

Normalt sett gillar vi den här tvålitersdieseln, framför allt med DSG-lådan. Men här lirar det inte riktigt!
Motorn och lådan har ingen harmoni. Det smårycker och durrar i låg fart och i stadstrafik, vilket är tämligen irriterande. Att hålla på och tråckla i ett trångt garage är enerverande. Det låter, och känns, som om något är trasigt. Vi har aldrig upplevt detta med den här DSG-lådan. Enligt Skoda har ingenting ändrats i lådan, varför underligheterna framstår som ännu underligare.
När väl bilen är på rull fungerar allt som vanligt igen. Det vill säga bra på de allra flesta områden. Utom på grov asfalt där det bullrar rejält från däcken.