Tanken att snåltrimma en mindre dieselmotor är inte ny, men ett effektivt och förhållandevis enkelt sätt att göra en existerande modell lite grönare. Med ett koldioxidutsläpp på 118 gram per kilometer är V50 1,6D DRIVe den första mellanklassaren som har lyckats pressa sig under den magiska 120-gramsgränsen.


Volvo utgått från V50 1,6D, men för att få 109 hästaren under miljöbilsgränsen har det krävts en hel del trix där det mest uppenbara är den förbättrade aerodynamiken. 10 mm sänkt chassi, ny frontspoiler och vindavvisare vid framhjulen gör att karossen glider lite lättare genom lufthavet. Grillens luftintag har minskats med 70 procent vilket reducerar mängden turbulent luft inne i motorutrymmet vilket i förlängningen innebär sänkt luftmotstånd. För att ytterligare minska motståndet har DRIVe specialdesignade fälgar.
–Vi tillbringade månader i vindtunneln för att optimera strömningen runt hjulhus och fälg, nu flyter luften ganska ostört över hjulet utan att vi äventyrar kylingen av bromsarna, säger Lennart Stegland utvecklingsansvarig för DRIVe. Ovanstående förändringar gäller V50 och S40 DRIVe. C30 DRIVe har dessutom begåvats med en ny takspoiler, diffusor i stötfångaren bak samt fått stora delar av underredet täckt av plastsköldar.

Förutom en ”halare” kaross har motorns programvara ställts in för lägre CO2-utsläpp. För att hjälpa föraren att hålla sig i det effektivaste varvtalsspannet talar en växlingsindikator om när det är dags att växla upp eller ned. Funktionen är inte helt ovanlig, men en nyhet i V50. Växellådan har, utöver en ny lågfriktionolja, fått höjd utväxling på tredje, fjärde och femte växeln. Lättrullande däck från Michelin minskar friktionen mot vägbanan vilket sänker förbrukningen, men samtidigt påverkars bromssträckan i negativ riktning. Sammantaget innebär förändringarna att V50 1,6D DRIVe drar 0,45 l/mil, en besparing på fem centiliter jämfört med V50 1,6D.

Hur bra funkar då DRIVe i praktiken? Jag nollställer bilens färddator och ger mig ut på de snöslaskiga västgötska vägarna. Trots den sänkta fjädringen är fjädersättningen oförändrad.
Härligt kuperade landsvägar visar att V50 DRIVe bjuder föraren på samma  sköna mix av avspänd komfort och körspänst som vanliga V50. Lådans nya utväxling på de högre växlarna stör inte körningen, åtminstone så länge man lyder växlingsindikatorns råd. Vid normalt gaspådrag blinkar den till strax efter 2 000 r/min och signalerar inte nedväxling förrän motorvarvet sjunker till runt 1 200 – 1 300 r/min. Visserligen har Volvo lyckats dämpa den fyrcylindriga PSA-motorn väl, den går exempelvis klart mjukare och tystare än den egna femman, men att köra på så låga varv kräver tillvänjning för att inte reflexmässigt växla ned när varvet närmar sig 1 500 r/min. Vid motorvägskörning snurrar motorn strax över 2 000 r/min och kupén är behagligt fri från motorljud.

Hur gick det då med bränsleförbrukningen? Jo tack det gick bra. Stundtals låg snittet under 0,45 l/mil men när turen var över hade förbrukningen stigit till 0,50 l/mil. Med tanke på förhållandena är det godkänt. Med inkörd bil, sommardäck, torra vägar och en försiktig högerfot borde det vara möjligt att komma ned till 0,45 l/mil. Det som imponerar mest med V50 DRIVe är dock inte den låga förbrukningen i sig utan sättet bilen levererar den på. Inte någon gång under provkörningen upplevde jag att jag hade fått försaka kör- eller åkkomfort för att få en miljövänligare bil och om inte det är ett steg i rätt riktning – vad är?