Senast Caliber testades var testlaget måttligt imponerat. Trötta vägegenskaper, seg motor och allmänt tråkig var omdömet. Men det sista man kan säga om SRT4 är att den är tråkig och seg. De redan väl tilltagna tröskellådorna har försetts med spoilerkit. Frontspoilern har hamnat lite närmare asfalten samtidigt som hjulhusen är utsvängda i bästa Woodstockstil. 

Motorhuven är perforerad av luftintag och ventilationsgälar som enbart fyller en kosmetisk funktion. Med provbilens breda längsgående vita stripes får man en bil som syns. Modellens verkliga företräde är dock inte det raffiga utseendet, utan motorn.

Maskinen är i grunden en Mitsubishi-konstruktion på 2,4 liter. Med hjälp av en turbo från Garrett plockar man ut 295 hästkrafter/363 Nm och turbokicken är uttalad. Visst finns det kraftreaktioner i ratten, men det verkliga problemet är att få ned effekten i backen. Ett improviserat accelerationstest med den  inbyggda (!) acc- och bromsmätaren visade hur lätt det är för en normal förarbegåvning som undertecknad att förivra sig på gasen. Det är svårt att hitta effektiv balans mellan gas och ett effektivt hjulspinn.

Den sexväxlade lådan kommer från tyska Getrag och även om den känns lite mjuk och diffus är den lättarbetad. Växelspaken är placerad i mittkonsolen, vilket gör att högerhanden har en kort sträcka mellan ratt och växelspak.

På raka vägar går Caliber helt okej, fjädringen är inte så tokhård som vagnar av den här kalibern brukar vara, men en GTI-vagn som SRT4 ska naturligtvis excellera på kurviga ”bergochdalbanevägar” där körglädje prioriteras framför komfort. Tyvärr visar sig bilen där vara en besvikelse. Under de senaste åren har ingen bil med GTI-ambitioner fallerat så kapitalt som denna när det gäller att glädja föraren. Styrning och mekanik saknar helt den nerv som finns i exempelvis Honda Civic Type R, Mini Cooper S eller VW Golf GTI. Körningen blir inte mer spännande av att man sitter en halv våning upp, har magert sidostöd i de tyg/läderklädda stolarna samt har en ratt som är långt ifrån sportbilsmässig.
Trots bilens tillkortakommanden charmas jag av GTI-klassens svarta får. För även om SRT4 har större kompetensluckor än SJ så dryper den av karaktär – inte helt vanligt i dagens bilflora.