Den sammanlagda tiden då taket är nerfällt loggas i färddatorn. Exakt vad informationen från ”cabometern”, Always-Open Timer på Mini-språk, ska användas till är oklart. Kanske hamnar den i centraldatorn i BMW:s högkvarter, som skickar en present till den förare som lyckas köra mest nercabbat. 

Cabrioletägare i Sverige är mjäkiga typer. Att termometern visar en bra bit under nollan är inget skäl att inte åka öppet, tycker åtminstone Mini som introducerar en förlängd cabsäsong med nya Cooper S Cabrio.

Vädret skiftar snabbt där vi befinner oss i Alperna och bilen virvlar ikapp med snöbyarna längs serpentinvägarna på väg uppför massivet. Väl nere i dalen igen kommer belöningen, solstrålar som värmer midvinterbleka kinder.
Andra upplagan av Mini kom för två år sedan. Den taklösa versionen har fått vänta på lyftet till nu. I profil märks skillnaden mest, då de tidigare smått anskrämliga störtbågarna har försvunnit ner bakom baksätets nackstöd. Suffletten fälls på lite annorlunda vis och bildar en nätt vinge ovanpå bakluckan.
Själva öppningsproceduren tar 15 sekunder och kan utföras stillastående och på avstånd, med fjärrkontrollen, samt i fart upp till 30 km/h. Man kan ha taket delvis öppet, som en sollucka, eller i cabrioletläge.

Förstärkningar i karossen som ska kompensera för takkapningen innebär 100 kilo högre tjänstevikt jämfört med vanliga Mini Cooper S. Dessa kilon märks dock inte vid aktiv körning och körglädjen är fortfarande det främsta argumentet för att köpa en Mini Cabrio, jämte den publikfriande designen.
Mest imponerar styrningen. Den är snabb och skarp. Fronten hugger in i de snävaste böjar och hittar säkert även när de helt överraskande nyper till. Bilen ligger fastnaglad i backen så länge de kontinentala vinterdäcken hittar fäste, vilket de oftast gör så länge underlaget inte är snö eller is.
Allra roligast är det om elektroniken är ställd i mellanläget, DTC. Då tillåts hjulen spinna mer och anti­sladdsystemet är inte lika restriktivt.

Den turboladdade motorn på 1,6 liter och 175 hästkrafter har vid normalkörning en mustig baston som möjligen är i försiktigaste laget om man vill impa på publiken. Men blippar man till på gasen lämnar ett ljudligt bluuurp de centrerade avgasrören.
Motorn är inte så karaktärsfull, men effektiv. Två parallella små turbinhjul i turbon ger snabbare reaktion jämfört med ett vanligt turboaggregat.
Maximalt vridmoment, 260 Nm finns tillgängligt från 1 600 r/min. Den sexväxlade lådan är smidig, men måste alltså inte utnyttjas överdrivet mycket.
EU-förbrukningen 0,64 l/mil är 23 procent lägre än i förra modellen bland annat tack vare bromsåtervinning och start/stopp-funktion.

Axelavståndet (247 centimeter) är längre än på Porsche Boxster, men Mini Cooper S Cabrio går ändå ganska studsigt på dålig väg. Sidorutorna skallrar oroväckande.
För 255 000 kronor fattas det mesta av den förädlande och individualiserade utrustning som Mini är så duktiga på att marknadsföra. Om ekonomin inte är en trång sektor kan du välja till sufflett i jeanstyg med orange sömmar, kaross i chokladkulör eller blå innerbelysning. Men se upp, blir ekiperingen för knasig lär andrahandsvärdet naggas i kanten.
Priset är i överkant för en säsongskänslig bil som är snudd på komiskt opraktisk. Baksätet ger ordet trångboddhet en helt ny innebörd och bagageutrymmet motsvarar bilens namn. Jämfört med huvudkonkurrenten Mazda Miata, som också är en kultbil, framstår dock Mini Cooper S Cabrio som relativt funktionell.

Utan tillägget S finns vanliga Cooper för 213 000 kronor, då med 120 hästkrafter. Mini Cabrio i John Coop­er Works-kostym får 211 hästkrafter och en toppfart på 235 km/h – en hårresande farkost.
Andra håller till godo med standardversionens leksak, cabometern.

Crayford Mini Cabrio

Först med att bygga en taklös version av Mini var cabrioletkonverteraren Crayford som 1963 presenterade en version som kom att byggas i 800 exemplar. Det stod kunden fritt att välja om bilen skulle ha sidorutor eller inte.