Storchefen Wendelin Wiedeking sa så sent som för bara ett par år sedan att en dieselmotor aldrig skulle hitta ned i en Porsche. Sportbilen från Stuttgart skulle endast köras på högoktanig bensin, alles klar!

Tydligt är dock att man aldrig ska säga aldrig. Nu finns nämligen suven Cayenne som, ja vadå?
Förutom grundversionen med V6-bensinare så har alla Cayenne ett
tillägsnamn, S för V8:an, GTS för V8:an med sportigare ambitioner och Turbo eller Turbo S för den med onödigt fet plånbok. Men dieseln heter kort och gott Cayenne Diesel i prislistan men ingenstans exteriört på bilen skiljer den sig från bensin V6:an som även den endast har Cayenne skrivet över bakluckan.
Precis som om Porsche skäms för att ha övergivit sin dieselskepsism. Riktigt korkat faktiskt eftersom ett rejält D på bakluckan i dessa tider skulle signalera mer miljömedvetenhet från ägaren jämfört med ett S, till exempel.
Rent av skulle den snålare dieselmodellen kanske få bli skonad från punktering orsakad av asfaltsindianerna, dieselversionen släpper ut 244 gram koldioxid per kilometer, 20 procent bättre än närmsta syskon som alla ligger över 300 gram.
Och framför allt skulle de anställda på det mellanstora företaget, eller varför inte de ständigt avundsjuka grannarna, titta mindre snett på ägaren när de ser att herr Kula köpt en snål diesel.
Varför Porsche valt bort ett tydligt D kan ingen ge svar på men det viskas om att beslutet ska ha kommit från högsta ledningen. Kanske från Wiedeking himself, mannen som fått äta upp sina ord angående dieselmotorer.
Motorn i sig hämtades från koncernen. Audis 3,0-litersdiesel togs rakt av och effektuttaget ligger på rätt låga 240 hästkrafter vid 4 000 r/min. Vridmomentet är mer imponerande, 550 newtonmeter från 2 000 – 2 250 r/min. Ett rätt litet spann kan tyckas men även om det endast är där som toppvridet finns så är maskinen stark över hela varvtalsskalan.
Hur är då Porsches första dieselbil att köra (märket tillverkade åtskilliga dieseltraktorer fram till mitten på 60-talet)?
Bäst beskrivs den kanske av en märkets legendariske testförare Walter Röhrl.
–Den går så bra att när jag tankade för några månader sedan tankade jag bensin istället för diesel, den känns verkligen som en bensinmotor, berättade Röhrl för reporter PeO Kjellström för en tid sedan.
Undertecknad kan bara hålla med. Även om man inte tokvarvar varken en Cayenne eller en dieselmotor så har motorn riktigt fin karaktär. Kraft finns det alltid gott om. En kraft som via den obligatoriska automatlådan och fyrhjulsdriften hittar ned i backen.
Även om just biltypen suv knappast bjuder in till inspirerad körning så gör Cayenne Diesel inte bort sig på småvägarna. Chassit är tillräckligt mjukt för att vara bekvämt men samtidigt tillräckligt fast för att klara av kurvtagning i lite högre hastigheter.
På motorvägen maler bilen på i ett outtröttligt tempo samtidigt som föraren blir allt annat än trött. Sittpositionen är bra liksom ljudisoleringen. Motorn går väldigt tyst men en del vibrationer känns faktiskt i ratten, även om det inte är mycket.
Med en förbrukning på 0,93 liter per mil ska tappstationerna inte heller behöva besökas så ofta.
Under provkörning kom vi dock inte i närheten av litern ens, och då var det ändå mycket landsväg och laglig motorvägsfart. Förklaringen kan vi dock delvis hitta i att exemplaret endast rullat några få mil. En dieselmotor kräver uppemot 600 mil innan den är inkörd.
Som vanligt är Porsche knappast en budgetbil. 669 000 kostar skapelsen och som brukligt är vet märket att ta rejält betalt för den nödvändiga extrautrustningen.