Mercedes har lång historia bakom sig när det gäller coupéer i mellanklasstorlek. Med 1960-talets W114-serie, ”Stricht Acht”-modellen, erbjöd Mercedes en coupé baserad på en bil ur det som i dag heter E-klass. W123- och 124-serien bjöd på samma koncept men under CLK-eran har vi fått nöja oss med mindre format och mer stillsam stil.

Med senaste W212-serien introduceras ånyo en snärtig coupékaross, åter positionerad i större mellanklassen. Trots E-modellbeteckningen är Coupé en mix av C- och E-klass. Axelavståndet är identiskt med den förstnämnda och även bredden har minskat för ett mer slimmat utseende. Men få kommer säga att E-klass Coupé är särskilt liten.

Varje karosspanel är unik, särskilt markant är stilarbetet över bakskärmarna som plockar upp designidéer från 1950-talets ”Bull-Merca”, 188/220. Greppet är djärvt och samtidigt nyskapande utan att falla in i retroträsket. Fronten delar överraskande en hel del ingredienser med Volvos kommande S60-ansikte – grillen är trapetsoidformad med en jättelik företagssymbol flankerad av fyra lyktor. De innersta liksom signalerar lite extra om här kommer just en sprillans ny Volv…ehh, Mercedes.
Hardtop-look förstås, något annat finns inte om det gäller Mercedescoupé i lite större storlek. Maffigt och läckert är det i alla fall. Den långa taklinjen har sträckts ut maximalt och det lilla trekantsfönstret i c-stolpens angörning med bakskärmen gör det möjligt att skicka ner bakrutorna helt och hållet.
Insteget till baksätet är bra, framstolen glider snabbt framåt och fäller generöst ner ryggen som en välkomstgest. Baksätet är format som två separata sitsar och fullvuxna får plats, även om den längsta passageraren gärna placerar sig i framsätet för optimal komfort. Den svepande taklinjen och glastaket gör dock att det är trivsamt att sitta bak.

Den elektriska bältesbetjänten (W126 från 1981 låter hälsa) och gör att du slipper vrida rygg och nacke ur led varje gång säkerhetsbältet ska på. En justerad instrumentpanel särskiljer coupé från sedan, men form- och funktionspråket är samma strikta, fyrkantiga och lite övertydliga.
Provbilen är extrautrustad för dryga 150 000 kronor, den luftpumpade stolen kan pumpas upp till de flesta kroppars fulländning. Inbyggd kylfläkt skänker skön kyla under tropikheta sommardagar. Sällan har man suttit så här fint.
Rattens diameter är stor jämfört med exempelvis Audi och BMW, ett ställningstagande som uppskattas ju mer man kör E-klass Coupé. Provbilens AMG-utrustning innebär kralligare kringla som gillas av vissa, men inte alla.
Informationsanvändningen i E-klass är lätt och enkel, multimedia á la bil 2009 när den är som bäst. Meny­systemet är fullständigt och sker det några felsteg är det inga svårigheter att rätta till.
E-klass Coupé finns med fem motoralternativ, två dieslar och tre bensinare. E 250 CDI (fyrcylindrig 2,1-litersmotor på 204 hästkrafter), E  350 CDI (3,0 l, V6, 231 hk), E 250 CGI (1,8 l, R4, 204 hk) och E 350 CGI (3,5 l, V6, 292 hk) är alla snåltrimmade Blueefficiency-modeller medan värstingen i coupégänget är provbilen E 500 med 5,5-liters V8-maskin på 388 hästkrafter. Räkna också med att E 63 AMG är i antågande.
Avgassoundet är läskande hos E  500 Coupé. På tomgång bluddrar ljudet inställsamt ur piporna för att på väg upp mot ylande maxvarv riva i som bara en V8-motor kan. Mercedes­åttan är i samma klass som 5,0-liters V8-motorena från Jaguar och BMW. Och den passar biltypen utmärkt, även om de mindre, modernare och mer bränsleeffektiv alternativen inte alls gör bort sig.
Sjuväxlade automatlådan 7G-Tronic är enda valet, små paddlar på ratten kan skifta växel men allra bäst gör sig lådan när den får sköta sig själv.
Ju mer jag anstränger E 500 Coupé – desto mer övertygar E 500. Från att ha varit en iögonfallande cityslicker på stadsboulevarden förvandlas bilen på landsväg till en snabb kryssningsmisil. I sport-läge skärps närvaron ytterligare och det är inga problem att avverka 0-100 km/h på utlovade 5,4 sekunder och toppfarten 250 km/h nås oroväckande hastigt. Snacka om effektivt resejärn! Samspelet mellan det vassa linjespelet, drivlinedynamiken och hög komfort gör långresepotentialen magnifik.

Styrningen löper smidigt och distinkt, den variabla styrutväxlingen gör färden nästan lika stabil i 200 som i 50 km/h. Att bilen rullar på 18-tums lågprofilsdäck bekommer knappt något, E 500 Coupé är spårsäker av naturen. Men styrningen har en riktig miss. Eftersom servokraften minskar högre upp i fartregistret är ratten tung vid en första undanmanöver innan styrservon börjar pumpa, en fadäs.
I övrigt är E 500 Coupé en njutarvagn. Parkera den vid trottoarkaféet och folk stannar upp och pekar, kikar och pratar pengar. Att du själv lever dig in i myten som framgångsrik och rik ingår i spelet om du kör Mercedes Coupé.
Mercedesmedaljen har givetvis en baksida. Den ynka tankvolymen 66 liter gör depåstoppen onödigt många, särskilt med tanke på den fina komforten ombord. Med oljebrännaren under huven kan man nå drygt 100 mil på en tankning som sig bör i en GT-vagn av rang.
Hundralappen under 600 000-kronorsstrecket landar en fabriksutrustad E 500 Coupé på, räkna in tio procent till på inköpspriset och du får din personliga klassresa precis så bra som du önskar den.