Tiderna förändras, och vi med dem. 

För tio år sedan var jag i Tyskland och körde en snål lyxdiesel, vill minnas att det var en Audi A8. Ett märkligt påfund tyckte jag då. Eftersom värdeminskningen är 10 000 kronor i månaden – minst – på en Audi A8 kan det rimligtvis inte ha någon betydelse för ägaren om han tankar för ett par hundralappar mer eller mindre i månaden.
Jag hade fel. Det har betydelse.
Audis tyska marknadschef förklarade för mig att det inte var av ekonomiska skäl som deras kunder ville ha en sparsam bil. ”Kunden är teknikintresserad och tycker om känslan att hans bil är effektiv.”
Kunderna ifråga var utan tvekan ”early adopters”.
För idag är bränsleeffektiva bilar något som varje lyxbilstillverkare måste ha. Inte bara för att vissa kunder är teknikintresserade.
I många länder finns en så utbredd miljömedvetenhet att det är ett socialt självmord att presentera sig med en vräkig V8 som spyr ut koldioxid.

Dessutom pressas tillverkarna av lagstiftarna. I Europa är målet 2012 att varje tillverkare ska ha ett genomsnittligt koldioxidutsläpp på högst 130 gram. I USA finns sedan flera år en ”gas guzzler tax”, en speciell skatt som drabbar märken som säljer för törstiga bilar.
Mercedes S-klass, i dag världens mest sålda lyxbil, får därför inte vara iögonfallande törstig. Den skulle ställa Mercedes i skamvrån och dessutom rendera bolaget höga miljöskaderäkningar från myndigheterna.
Mercedes har hittills satsat hårt på snåla dieselversioner. Med följden att man har har lämnat marknaden för snåla bensinmodeller öppen för Lexus, som har skördat framgångar med sina hybridmodeller.
Det är den nischen Mercedes nu bryter sig in i genom att presentera en helt ny hybridlösning, med lägre koldioxidutsläpp än någon annan lyxbil. 
Bensinförbrukningen stannar i EU-cykeln på 0,79 liter per mil, trots 299 hästkrafter, automatlåda och en omfångsrik kroppshydda som väger in på knappt två ton.  Det är duktigt snålt och ger miljöegenskaper som inte ens en minister behöver skämmas för.  En Volvo V70 med minsta 2,0-liters motorn och manuell låda drar till exempel 0,86 liter per mil.
Start/stopp-teknik är standard. När man har stannat bilen och håller foten på bromsen är motorn avslagen. Så snart man lyfter foten från bromsen startar motorn igen.
Igångsättningen går mycket mjukt. Det är startmotorn som drar runt vevaxeln, sedan tänder förbränningsmotorn, en V6 på 3,5 liter och 279 hästkrafter. Elmotorn på 20 hästkrafter hjälper till ibland, men driver aldrig inte bilen själv. 
Hybridmodulen, en startmotor, drivenhet och generator, är inbyggd mellan motor och automatlåda.
Jämfört med hybridtekniken som sitter i Lexus LS 600h ser Mercedes lösning väldigt enkel ut. Lexus LS har en bensinmotor som driver bakhjulen samt en elmotor som driver framhjulen.  Men det enklaste är ju ibland också det mest smarta – i alla fall det mest effektiva. För faktum är att Lexus LS 600h drar 0,93 liter per mil, betydligt mer än Mercedes S 400 Hybrid.

I ärlighetens namn ska sägas att LS 600h inte är det senaste i Lexus-programmet. Lexus nya version av lyxsuv-hybriden RX 450h är snålare och klarar sig på 0,63 liter per mil. Precis som Mercedes S 400 Hybrid har Lexus en V6-motor på 3,5 liter. Med två elmotorer är den totala maxeffekten på 299 hästkrafter. 
Mercedes använder ett litiumjonbatteri på 120 volt som laddas av bromskraften. Batteriet sitter på samma plats på höger sida av motorrummet där vi tidigare hittade det vanliga 12-volts batteriet. 12 volts-batteriet, som används för komfortutrustningen, har fått gömmas undan i bagageutrymmet.
Den kompakta installationen betyder att hela hybriddriften bara väger 75 kilo extra.
Framför allt så tar batteriet ingen plats i bagageutrymmet. Det är en stor fördel, konkurrenterna från Lexus, hybridversionerna av LS och GS, har ju kraftigt begränsade bagageutrymmen eftersom batterierna tar stor plats. Min lilla tur i Stockholm ger definitivt mersmak.

Mercedes S-klass bjuder på komfort i högsta klass. Stolarna är kanon, fjädringen och det långa axelavståndet trollar bort vägens ojämnheter. Interiören är påkostad och minutiöst detaljerad. 
I år har S-klassen fått en ansiktslyftning, men den är modell mindre. Ny, något större grill, nya bakljus med ljusdioder, halare backspeglar.
Som alltid med hybridmodeller döljs teknikens nackdel i prislistan.
Mercedes S 400 Hybrid kostar 887 000 kronor. Det är 88 000 kronor mer än Mercedes S 350, som trots annan modellbeteckning delar samma bensinmotor på 3,5 liter.
Merkostnaden är inget man kör in. Mercedes S 350 drar 1,0 liter per mil och det betyder att du först efter omkring 40 000 mil (!) har fått igen din merinvestering.
Ändå kommer förmodligen S 400 Hybrid att bli en volymmodell i S-klassen. Erbjudandet stavas ”grön image”, ett begärligt tillval som premiumsegmentet har stor betalningsvilja för.
Nästa modell som får hybridteknik är vara Mercedes ML.
Den blir dock en fullhybrid med starkare elmotor som klarar av att driva Ml på egen hand.
Miljömässigt har introduktionen av samvetsbilar i lyxklassen ingen större betydelse. Klimateffekten kommer knappast ta paus för att några tusen ML och S-klass får elmotor.
Betydligt mer intressant är frågan vilken prislapp hybridtekniken får när/om den ska debutera i bilar ”för vanlig folk”. 
Problemet är att familjebilar med dieselmotorer redan drar under halvlitern. Besparingen med hybriddrift blir därför relativt liten. Därför måste merkostnaden för hybridsystemen sänkas kraftigt om hybridbilar någonsin ska bli volymmodeller.