Utgångsmaterialet är en Focus 2,0 på 145 hästkrafter. Konverteringen till gasdrift är gjord på enklast tänkbara sätt. Man har helt enkelt monterat fyra tvärställda gastankar ovanpå bagagerumsgolvet och sedan täckt tankarna med ett nytt golv.

Det finns två fördelar med arrangemanget. För det första är det billigt för Ford, något som förmodligen vägt tungt i kalkylen.
För det andra är bensintanken lika stor som i bensinversionen.
Men nackdelen är uppenbar. Bagageutrymmet blir patetiskt litet. Insynsskyddet kan man lika gärna lämna hemma. För under det kan jag inte ens ställa en påse mat från livsmedelsaffären.

Trycktankarna rymmer drygt 24 kubikmeter gas enligt Ford. Som vanligt är det svårt att trycka i lika mycket i verkligheten. Jag får i 21 kubikmeter när jag tankar biogas på renhållningsverkets gasstation i Bromma i Stockholm.
Det låter inte så mycket, men Forden går ganska snålt och nöjer sig med omkring 0,8 m3 gas per mil. Fulla gastankar räcker alltså normalt till omkring 25 mil. Skulle man köra gastorrt kopplar bilen automatiskt över till den 55 liter stora bensintanken. Den sammanlagda räckvidden är med andra ord imponerande, närmare 100 mil vid blandad körning.
Bilen är pigg, även med gasdrift. Av de 145 hästkrafter som motorn ger när den matas med bensin återstår 126 när den får gas. Ett ansenligt tapp, men det räcker till i en bil i denna storleksklass. Det är lika lätt att köra på gas som på bensin. Eftersom bilen har två bränslesystem finns det en extra tankmätare. Fyra gröna LED-lampor sitter framför växelspaken och visar gasinnehållet i tankarna. Tyvärr är återgivningen inte särskilt exakt. Jag kan starta med tre dioder lysande, köra några kilometer och vara nere på en diod, för att någon mil senare ha två dioder lysande. Taffligt var ordet.

Till skillnad från Volkswagens gasmodeller kan föraren välja bränsle med en knapptryckning.
Att köra miljövänligt är en hjärtefråga för många. Men för många fler är det en plånboksfråga. Det bevisade försäljningsraset för E85 när det blev dyrare att köra på etanol än på bensin.
Så här kommer några siffror: Ford Focus CNG kostar 217 000 kronor, ett prispåslag på 40 000 kronor jämfört med motsvarande bensindrivna version.
Med gasdriften sparar man ungefär två kronor per mil. Testbilen drog ungefär 0,8 liter bensin per mil. Samma sträcka på gas drog 0,75 kubikmeter per mil. I Stockholm kostar en kubikmeter gas ungefär två kronor mindre än en liter 95 oktan, vilket innebär att bränslekostnaden per mil är tio kronor med bensin och åtta kronor med gas. Tilläggas bör att bilen ännu inte var inkörd vid provkörningen, med omkring 150 mil på mätaren.
För att locka bilköpare att välja den miljövänliga gasen är bilen skattefri i fem år, därefter är skatten något rabatterad jämfört med en bensinbil. Men något ekonomiskt fynd känns den inte som. En diesel går billigare.
Den stora förmånen har tjänstebilsföraren som får 40 procent rabatt på förmånsvärdet räknat på en vanlig bensinbil. 
Men Focus CNG är ändå lätt att tycka om. Ford Focus är fortfarande, trots några år på nacken, en kompetent bil i Golf-klassen. Bra köregenskaper, tillräckliga kupéutrymmen och med en trevlig distinkt växellåda. Jag tror att man kan leva med gastankar som rymmer drygt 20 kubikmeter gas, i alla fall om bilen är anständigt snål som Focus CNG verkar vara. Men då måste tankarna ligga under golvet. Basta!