16 år efter att McLaren F1 chockade supersportbilsvärlden lanseras efterträdaren MP4-12C. Nu är den hett efterlängtade tronföljaren här och den bjuder på en mängd högteknologiska detaljer från F1-världen.
Med ytterst få personbilar har McLaren tingat en plats i supersportbilshistorien för alltid. Legendariska McLaren F1 visades för allra första gången 1991 och tillverkades i sitt sista exemplar 1998. 2003 blev det dags för Mercedes SLR McLaren som var en uppvisning i teknik men en besvikelse sett till försäljningssiffrorna. Tidigare i år gick modellen i graven. Nu har McLaren Automotive, under ledning av förre F1-chefen Ron Dennis, äntligen lättat på locket för sin första helt egenutvecklade supersportbil sedan 1998.
Det tycks som en evighet sedan spekulationerna om McLarens nya bil började. Spionbilder och datorillustrationer som visade den kommande modellen P11 har flödat i massor. Nu överraskar McLaren med att inte döpa bilen till P11. I stället tvingas vi lära oss det komplicerade namnet McLaren MP4-12C . Som många andra sifferbeteckningar kan även denna brytas ned i mindre beståndsdelar. MP4 kommer sig av att McLaren har använt sig av denna beteckning på alla Formel 1-bilar ända sedan 1981. ”12” uppges stå för en prestandakoefficient som McLaren använder för att klassificera sina och andra tillverkares bilar. ”C” signalerar att många viktiga bitar av MP4-12C är tillverkade i kolfiber (carbonfibre).
McLaren planerar att börja sälja MP4-12C någon gång under 2011 och då ska den framförallt ge sig i kast med nya Ferrari 458 Italia, men även bilar såsom Lamborghini Gallardo, Porsche 911 Turbo, Bentley Continental GT och Aston Martin DB9. Priset väntas hamna mellan 125 000-175 000 pund, motsvarande 1,4–2,1 miljoner kronor. McLaren menar att de med MP4-12C överför teknik och prestanda från den ultimata supersportbilsklassen (Bugatti, Pagani, Koenigsegg mfl.) till den mer beskedliga klassen med beskedligare prislappar. Trots att McLaren inte har släppt några prestandauppgifter ännu ser det ut som att konkurrenterna får en tuff nöt att knäcka.
McLaren är noga med att understryka att MP4-12C är en helt och hållet egenutvecklad bil. Allt från motor till den minsta lilla knapp på instrumentpanelen är McLaren. Absolut ingenting har hämtats från någon annan tillverkares reservdelslager. Motorn, som går under beteckningen M838T, är en V8 på 3,8 liter som med hjälp av twin-turbo levererar ”omkring” 600 hästkrafter och 600 Nm i maximalt vridmoment. 80 procent av vridmomentet ska finnas tillgänglig redan från 2 000 r/min. Varvtalsstoppet inträffar dock först vid 8 500 r/min. Kraften skickas ut till bakhjulen via den sjuväxlade dubbelkopplingslådan Seamless Shift Gearbox (SSG). SSG-lådan kan ställas in i normal-, sport-, performance-, launch control- eller winter-läge. Vad gäller förbrukning och utsläpp slår McLaren på den stora trumman och hävdar att MP4-12C ska vara den snålaste och renaste bilen i sin klass.
Tack vare torrsumpssmörjning har motorn kunna monteras lågt i bilen vilket är fördelaktigt för köregenskaperna. McLaren har hämtat mycket kunskap från F1-cirkusen. Hjärtat i konstruktionen utgörs av en kolfiberarmerad plastbalja, eller Carbon MonoCell som McLaren hellre vill kalla den. Första gången McLaren använde sig av en liknande konstruktion var i Formel 1-bilen MP4/1 från 1981. Därefter fick både McLaren F1 och SLR egna versioner av konstruktionen och nu säger sig McLaren ha producerat ”plastbaljan” på ett helt nytt sätt. Hela baljan gjuts i en enda form och väger 80 kilo. Konstruktionen är betydligt mer kompakt än en konventionell motsvarighet och det gör att hela bilen har kunnat göras mindre.
Fjädringen kan ställas in i tre lägen: Normal, Sport och High Performance. De vanliga systemen såsom ABS, ESP och antispinn finns naturligtvis där. En intressant nyhet är dock återkomsten av styrbromsen som förbjöds av FIA. Vid hård kurvtagning tar bromsen på det inre bakhjulet lite extra för att undvika understyrning. Systemet arbetar även vid acceleration ut ur kurvan då det inre bakhjulet har en tendens att spinna loss. Bromsskivor i gjutjärn är standard, kolfiberkeramiska skivor kommer längre fram i tiden.
Den yttre designen är klart återhållsam och kompakt. Det finns inga extravaganta vingar eller spoilers. Precis som sina föregångare har MP4-12C en hydrauliskt styrd luftbroms i form av en vinge på bakluckan. Mannen som är ansvarig för den yttre designen heter för övrigt Frank Stephenson. På sitt CV har han bilar som Mini Cooper, Fiat 500 och Alfa Romeo MiTo.
Samma avskalade enkelhet återfinns även i kupén. McLaren förklarar interiören som extremt utrymmeseffektiv. Föraren och passageraren sitter närmare varandra och komponenterna bakom instrumentbrädan har stuvats om för att ge extra utrymme.
McLaren planerar att bygga 1 000 exemplar årligen varav 25 procent ska säljas i Storbritannien, 25 procent i USA och resten i övriga världen. Bilarna ska säljas via ett helt nyetablerat återförsäljarnät med spridning över hela världen.
Läs mer