Man kan tala om en prisrevolution när det gäller nya Lancer Sportback 2,0 Ralliart. Bilen baseras delvis på Evo X – bland annat är motorblock, fyrhjulsdrift och den sexväxlade dubbelkopplingslådan hämtad från värstingbrorsan. Med mer praktiskt halvkombistuk, mer lätthanterlig (mindre busig) motoreffekt och ett lockpris på 264 900 kronor ser det ut som om Mitsubishi lär få det svårt att sälja andra heta Lancermodeller än just Ralliart. Ralliart är företagets rally­avdelning och tilläggsnamnet innebär att den annars så slätstrukna Lancer Sportback förses med 240 hästkrafter under den scoopförsedda aluminiumhuven. Effekten levereras inte riktigt på samma explosiva sätt som hos Evolution X, men resurserna räcker till mer än väl. Särskilt på snöig vinterväg där de 18 tum stora Hakka-dubbdäcken har fullt sjå att få fäste för kraften. Fyrhjulsdriften är en simplare variant av den i Evo X, men tack vare den ställbara mellandifferentialen ACD kan föraren bestämma hur Ralliart ska uppföra sig. Lägena asfalt, grus eller snö styr hur kraften ska distribueras. Körd på asfaltsläget blir Ralliart klart överstyrd med mest kraft till bakhjulen, busigt men inte så effektivt när det ska illustreras inför kameramannen. Möjligheten att kunna styra fördelningen är en klar markering från Mitsubishi att det här är förarens bil. Skojigt att upptäcka, även om det kanske inte är så politiskt korrekt så här i början av det nya decenniet. Man undrar just hur en ­Mitsubishi Ralliart ter sig 2019?


Styrningen är skarp även med breda dubbdäck i storlek 215/45 R18 och på landsvägen går Ralliart stabilt, särskilt över snömoddsträngar. Vändradien är trots fyrhjulsdrivningen bara tio meter vilket ökar på smidigheten. De stora hjulen går dock färden bullrig, i motorvägsfart är det ingen idé att starta någon konversation med övriga i bilen.
Formmässigt följer Lancer Sportback Ralliart i Mitsubishis senaste tecken med det allra suraste grin som går att frambringa i dagsläget. Den stora upp-och-nedvända grillen och det på BMW-vis tiltade frontpartiet ger ett argt intryck. Svenske Mikael Cazzato tillhör Mitsubishis huvud­designteam i Europa och är delansvarig till det nya formspråket.
Körställningen lider av att den knubbiga ratten bara går att justera i höjdled samt att stolen har snäv justermån. Men den undermåliga sitsen glöms dock bort snabbt när leksinnet tar överhand. Automatläget i dubbelkopplingslådan TC-SST fungerar bäst när inte gasfoten trycks i botten, då blir skiftesväxlingar gungiga och slappa. Rappheten infinner sig i manuellt läge och i ”Sport-mode”, då kastas växlarna nästan på plats. Rattpaddlarna fungerar oklanderligt med nerväxling till vänster, uppväxling till höger. Känslan av kontroll understryks av att växlarna håller i, trots toppvarv. Tyvärr fungerar inte farthållarfunktion när växellådan körs i sportläge, dumt.
All lekfullhet har dock sitt pris. Tack vare hetsen hos motorn har Mitsubishi­folket inte kunnat få ner bensintörsten ens i laglig fart. Ralliart slukar gärna i sig 1,5 liter per mil, inte ens i sansad motorvägsfart kommer man under litern. Så det som man vinner på lågpris i butiken får slantas dyrt på vägarnas mackbarer.