Vi har inte så mycket annat till val än att inta viloläge här i södra Egypten. Efter att ha tillbringat två nätter campingen i Luxor fortsatte vi i dag söderut längs Nilen till Assuan. Staden som enligt uppgift ska vara en av de torraste bebodda platserna på jorden. Enligt samma uppgift hade det 2001 inte regnat på hela sex år. I denna torrhåla ska vi tillbringa de fyra följande nätterna innan vi förhoppningsvis kan lasta upp bilarna på pråmen mot Sudan på måndag.

Båttrafiken på Nilen är ett kapitel för sig. Båten ska egentligen gå en gång i veckan, men om den gör det eller inte är en helt annan sak. Sen kan passagerarbåten inte ta något gods, det får i stället åka på en egen pråm, och tyvärr räknas bilarna in i godskategorin. Därför är det fortfarande lite oklart när vi kommer iväg, men som det ser ut nu kan vi åka på måndag.

Dagens 25 mil från Luxor till Assuan tog nästan fem timmar att köra, men då hade kvicksilvret klättrat upp till hela 36 grader i skuggan. I brist på kyla blev det en timslång paus i skuggan av ett par träd längs med Nilen. Det gäller nämligen att hålla koncentrationen på topp när man är i den egyptiska trafiken. De tidigare ödelagda motorvägarna runt Röda havet är numer ett minne blott. Nu är det i stället betydligt smalare och framför allt intensivare. Vägen längs Nilen är egentligen den enda levande platsen längs det annars sandiga landskapet, och det gör att vägen mer eller mindre blir byarnas samlingsplats där åsnor, dromedarer, skolbarn, bussar, traktorer, lastbilar, bilar, mopeder och gubbar ska samsas. Onekligen en ibland spännande kombination. Speciellt med tanke på att egypterna kör bil på sitt eget sätt. De kör dit de vill, utan att ta hänsyn till någon annan. Förvånande nog fungerar det ändå hyfsat okej. Men nog har hjärtat klättrat upp i halsgropen både en och två gånger, men det är väldigt sällan vi som har hållit på att råka illa ut. Det undviks oftast tack vare våra svagare nerver, vi bromsar helt enkelt tidigast. Syrien toppar därför fortfarande listan över galen trafik.

Egypten vinner i stället en annan liga. Nämligen övervakningsligan. Vi är stenhårt kontrollerade var än vi åker. Polisen har stationära checkpoints med några mils mellanrum längs vägarna där vår passage omsorgsfullt antecknas. Den officiella förklaringen är att skydda turisterna, och visst ger det en trygghetskänsla att veta att det alltid finns poliser inom någon mils avstånd. Det finns dessutom sjukstationer med jämna mellanrum, alla utrustade med nya moderna ambulanser.

Tyvärr kan vi bara konstatera att vi är utomordentligt dåliga turister. I dag har vi insett att vi har åkt genom halva Egypten utan att se en endaste pyramid, egentligen ingen sevärdhet över huvud taget. För att slippa skämmas tänkte vi i alla fall besöka Abu Simbel under fredagen, men där var bussutflykten fullbokad. Så i stället får vi nöja oss med att besöka Assuandammen, förhoppningsvis kan vi ta Abu Simbel på söndag, bara vi inte tynar bort i hettan innan dess.