Kommentarerna haglar när jag hoppar ur den vita bjässen som i folkmun kallas Geländewagen, tyska för ”terrängbilen”. Alla, då menar jag verkligen alla, tror att provbilen har minst 25 år på nacken och ställer sig frågan hur jag kunnat hålla den så fräsch genom alla år? Hemligheten är givetvis att bilen är sprillans ny!


Kantig som ett kylskåp, med helt fyrkantig samt plan vindruta liknar G 280 CDI Professional mest en traktor som förirrat sig ut från åkern. Så vi vänder åter mot skogen för att se hur bra kapaciteten verkligen är när det gäller. Nyare suvar och discojeepar uppmanas att inte följa med.

Framdrivningen är extremt proffsig med låsbar mittdifferential samt även axelvis fram respektive bak. Givetvis finns lågväxel i den femstegade automatlådan. Med allt spärrat är det bara provbilens tätmönstrade Kumho vinterdäck som hindrar klättervilligheten, med rejäla vildmarks­sulor verkar ingen stigning, brant eller dypöl omöjlig för Geländewagen. Svårig­heten är svängradien som ökar markant med alla diffspärrar i låst läge.

Kopplar in högväxeln och behåller endast mittdiffen spärrad, den sista smältsnön gör den hårda grusvägen hal men det är inget som bekommer föraren bakom ratten på en G-klass.
1979 kom första versionen kallad W460, ganska snart byttes internbeteckningen till W461. Konstruktionen var åt det robustare hållet och på 1990-talet beslutade Mercedes-Benz och Steyr i Österrike, som producerar G-klass, att uppgradera till W463-status. Exportmarknader som ­Mellanöstern, USA och Asien önskade mer lyx och komfort. Bland annat värstingen Mercedes G 55 AMG krävde bättre väg­hållning. Men samtidigt behölls den enklare W461-modellen, mest för militärt bruk.
Förra året fyllde Geländewagen 30 år och en jubileumsversion baserad på W461 sålde snabbt slut till terrängfreaks världen över. Den provade G 280 CDI Professional är i princip samma bil som jubilaren med enklare stötfångare, svarta skärmbreddare och detaljer som gör den svårt att skilja från en bil tillverkad 1979.

Lösa tunna gummimattor direkt på plåtdurken sätter tonen, bottenpluggar om du forcerat allt för djupa vattendrag är tacksamt att ha. Elsystemet är uppgraderat till 24 volt för starkare kraftuttag och allt är integrerat mellan framstolarna, rejält inkapslat och vattentätt konstruerat.
Galonklädda säten med få justeringar ser enkla ut men komforten är över­raskande även på långfärd. I prov­exemplaret är baksätet ersatt av två separata stolar för bekvämare trupptransport och för att ge mer plats för lång last mitt i bilen.

Reglagen är få och den enkla instrumentbrädan hos W461 har tunn plast som
i ryssbil från 1970-talet. Chosefritt och underhållande i all sin enkelhet.
V6-dieselmotorn 280CDI på 184 hästkrafter och 400 newtonmeter känns perfekt avvägd till sysslorna utan att för den del bli övertörstig ens på motorväg. Raskare än 120 km/h vill ingen köra på grund av bullernivån som ökar markant i takt med farten. Sidospeglarna är stora som hos en Mercedeslastbil, vindfånget på ekipaget når snart sin kulmen även om toppfarten är begränsad till 160 km/h. Bränsletanken rymmer 95 liter, 13 i reserv, färddistansen kan beräknas till ungefär 100 mil om du inte kör för mycket i terränglådan.

Bruksigheten återfinns överallt hos G-klass Professional. Främre registreringsskylten är hängd i gångjärn, bakom finns ett hål och sprint för winschvajer – kunnigt. Bogsering och starthjälp tar upp åtta sidor i instruktionsboken, ett tecken på att Geländewagen är din och alla andra terrängfantasters bästa vän i de flesta situationer.

I mörker blinkar de oranga lamporna uppe på framskärmarna charmigt mot dig – bakom den i princip lodräta vindrutan. Reflexerna i glasrutan kan spela dig rejäla spratt vid omkörningar då medtrafikanternas ljussken blixtrar till genom kupén.
Frågan är ändå om G 280 CDI i bruksutförande inte är värd sina pengar. Och vem sa att tidsresor var omöjliga att genomföra?