Måste erkänna att jag inte är direkt lättroad. Men den här bilen får mig att skratta högt. ”Vilken jäkla bil att gå”, som man brukar säga. 

Redan den vanliga, nåja, Focus RS är ett riktigt vitaminpiller och en mycket kompetent körmaskin. Dess 305 hästkrafter räcker mer än väl, men det tyckte uppenbarligen inte Ford som grävt fram 45 hästkrafter till ur den femcylindriga turbomaskinen från Volvo. Detta har gjorts möjligt genom större laddluftkylare som kyler insugsluften bättre, ett större luftfilter samt uppgraderingar av motorns styrsystem. Turbotrycket har höjts en aning och alla förändringar tillsammans har givit RS500-motorn betydligt mer mos i den övre varvtalsskalan, jämfört med 305-hästaren.
RS500 drar som besatt upp till 7 000 r/min. Det är bara att hålla i sig och peta in nästa växel i den flinka och lättjobbade växellådan.

Det som förvånar mycket är att Ford lyckats få ner effekten i marken utan att ratten slits ur händerna. Visst drar det och rycker i ratten en del när man gasar hårt, men förvånansvärt lite med tanke på effekten.

RS500 har naturligtvis samma effektiva chassi och framvagn som sitt halvvilda syskon, den revolutionerade upphängning som kallas RevoKnuckle där fjäderbenet och styrningen är separerade. Givetvis finns också differentialbroms som effektivt distribuerar kraften mellan framhjulen, och i kombination med denna speciella framvagn fungerar bilen nästan skrämmande bra.
Bilen styr in precist i kurvorna och balanseras med gaspedalen när det går riktigt fort. Gasuppsläpp i kurvan och bakvagnen ger sig ut i en lätt överstyrning, på med gas och bakvagnen hämtas hem men utan understyrning. Bilen är så fint balanserad, lekfull och lättkörd att man blir alldeles till sig.

Även om det är svårt att avhålla sig från buskörning eftersom bilen uppmanar till just det går den också att vardagsköra med. Motorn drar snällt från låga varvtal och det maximala vridmomentet på 460 Newtonmeter finns redan från 2 500 r/min. Man behöver på intet sätt tokvarva för att den ska röra på sig. Men så himla komfortabelt är det inte. Fjädringen är stenhård vilket den förstås måste vara, men däremot går bilen tystare än väntat. De stora 19-tumsfälgarna med 35-profildäck låter en del men däckbullret är mindre än befarat. Recaro­stolarna i rött läder är sköna och håller kroppen i ett vänligt men bestämt grepp. Personligen skulle jag vilja sitta något lägre för att få en mer ”ett-med-bilen-känsla”, men någon höjdreglering finns inte. Det går att få ner stolens framkant någon centimeter men då får man ta fram verktygslådan.

Mittkonsol i kolfiberliknande material är liksom det röda skinnet RS500-unikt. Dessutom en plakett med tillverkningsnumret. I det här fallet sju.
Utrustningsnivån är hög med i stort sett allt utom farthållare. Tillvalen är navigation, dvd och bättre ljudanläggning med pekskärm. Den mattsvarta ytfinishen är i folie. Under den är bilen lackad i svart metallic. 500 bilar har tillverkats, därav namnet.
Priset på 392 900 kronor är egentligen kuriosa eftersom alla bilar som kommit till Sverige redan är sålda. Men om du någon gång hittar en begagnad, passa dig för bil nummer 7…