Nyheten är ingen kioskvältare men saknar inte betydelse. På den tyska marknaden väljer 46 procent av Insignia 2,0 turbo-köparna fyrhjulsdrift. I Tyskland är det dock bara 30 procent av kunderna som väljer bensin, resterande 70 procent går på dieselalternativen CDTi. Med andra ord torde Insignia CDTi 4x4 bli något av en storsäljare.
I Sverige väljer varannan Insigniaköpare en diesel.

Motorn är i grunden samma tvåliters pjäs som tidigare men till årsmodell 2011 har teknikerna gått ett extra varv runt motorn. Nya kraftigare spridare, något mindre turbo, finjusterad elektronik och mer ljudisolering ger tystare gång. Inte för att motorn var speciellt bullrig från första början men i alla fall. Effekten är oförändrade 160 hästkrafter. Kraftutvecklingen är mjuk, vid 1500 r/min laddar turbon märkbart för att verkligen ge kraft vid 2000 r/min.
Den sexväxlade lådan är något kärv men lägena är exakta. Mindre lyckat är att drivlinan är för mjukt upphängd. Är man inte silkeslen på kopplingen blir växlingarna lätt ”klonkiga”, ett inte helt ovanligt fenomen på fyrhjulsdrivna bilar. Den sexväxlade automatlådan (15 000 kr) botar problemet. Fyrhjulsdriften är fjärde generationens Haldex och likt Saab använder man den elektronsikt styrda differentialen eLSD för att fördela kraften mellan bakhjulen. När vi har provkört fyrhjulsdrivna Insignia med bensinmotor har vi noterat att systemet tillåter viss överstyrning. Provförhållandena var inte idealiska för att testa om detta gäller även för diesel. Med det standardmonterade aktiva chassit FlexRide, minutiöst underhållna italienska landsvägar och greppiga 19-tumshjul krävs det mer än dårskap för att utforska fyrhjulsdriftens karaktär.

Jag får nöja mig med att konstatera att bilen går stadigt på autostradan samtidigt som den biter tag villigare än en svulten mygga längs bergsvägarna vid Lago Maggiore.
I ärlighetens namn känns CDTi 4x4 som vilken framhjulsdriven Insignia som helst.
Och det är inget dåligt betyg.