Trafiksäkerhet i all ära, men är alla lösningar längs med våra vägar verkligen så säkra för de som använder dem? Jag anser det inte.
Jag har kört på en och samma landsväg i nästan hela mitt liv. Väg 276, kustvägen till och från Norrtälje. Från början på trampcykel, sedan moped, motorcykel och bil.
Nu skulle jag aldrig drömma om att cykla där. Inte gå heller. Inte av lathet, utan av rädsla att bli överkörd. Och den risken är betydligt större nu, än den var då.
Orsaken är Trafikverkets (tidigare Vägverket) maniska uppsättning av vägräcken. Överallt, och det finns inte en chans att snabbt komma av vägbanan, vilket ibland är ett måste för fotgängare och cyklister av vilka det finns många på den här vägen. Än så länge.
276:an är dessutom ganska smal och när exempelvis bussar möts finns inte mycket vingelmån kvar för cyklisten. Det känns fullständigt livsfarligt. Dessa räcken ska rädda liv påstås det. Hur tänkte man då? Jag anser att det är bättre om man kan komma ur vägen än att vara i vägen.
Om en bil får sladd exempelvis så slår den i räcket och studsar ut i vägen och krockar med mötande. Då dör det i allmänhet fler än om bara en bil kör av vägen.
Så, Trafikverket, vore det inte bättre att sätta upp viltstängsel? För det fullkomligt dräller av älg, rådjur och vildsvin på 276:an.
Förresten, rusta upp hela vägen ordentligt, gör den bredare och säkrare. Det är mycket trafik längs 276:an och det lär inte bli mindre när nya bostadsområden byggs. Och ta bort räckena.