Ända sedan utvecklingen av C30 Electric startade i februari 2009 har utvecklarna tampats med en grundregel – inga kompromisser. Uppfattningen har hela tiden varit att en eldriven Volvo ska fungera som vilken bränsledriven Volvo-modell som helst. Spelar ingen roll om det handlar om köregenskaper, komfort eller säkerhet. För att visa att de lyckats har Volvo bjudit in oss till deras testanläggning utanför Kiruna. Termometern visar 17 minusgrader, men trots det har bilen tillbringat natten i en kylcontainer med -25 grader, där den också laddats. Jag får själv äran att som förste man ta plats bakom ratten, köra ut ur containern och bege mig ut på testbanan. Med klimatanläggningen inställd på automatiska 22 grader lägger jag växellådan i läge D och susar iväg.

Redan efter 3–4 minuter är luften inte längre iskall. Ytterligare några minuter senare är det dags att knäppa upp jackan. Kupén blir varm blixtrande snabbt tack vare bilens tre värmesystem. Batteripaketet har dock alltid högsta prioritet. Det måste vara varmare än -15 och kallare än +45 grader. Utanför det spannet tappas både effekt och livslängd. Men värme och kyla kräver energi, och för att låta batteriets kraft gå till räckvidd i stället för värme är C30 Electric utrustad med en bränslevärmare som hjälper till att hålla värmen i kupén. Värmaren drivs av E85 från en 15-literstank som tankas via det vanliga tanklocket. De övriga två värmesystemen är en doppvärmare till den vätskeburna värmen och värmeelement i luftsystemet. Sammanlagt ger systemet 12 kW. Vid optimala förhållanden är räckvidden för eldrivna C30 mellan 12 och 15 mil. En dag som den här med -17 grader får man i stället räkna med strax under 10 mil, berättar Annelie Gustavsson, produktchef för C30 Electric.
De två batteripaketen på 140 kilo vardera ligger placerade i kardantunneln i mitten av bilen. Det ger en låg tyngdpunkt med bibehållna köregenskaper samtidigt som kupé- och bagageutrymme är oförändrat jämfört med en bränsledriven C30. Batterierna gör el­bilen ungefär 300 kilo tyngre än motsvarande bränsle­modell, men den extra vikten gör C30 gott. Bilen upplevs något mer stabil på lands­vägen samtidigt som elmotorn på 110 hästkrafter ger bra prestanda. I stadstrafik är många el­bilar utomordentligt lättkörda, så även C30:n. Kraftöverföringen från elmotor via automat­lådan till framhjulen fungerar mjukt och bra. Med lite vana lär sig föraren dessutom hantera motorbromsen vilket gör skrivbromsarna fram och bak onödiga. Vi lär se många rostiga bromsskivor åtminstone bak på C30 Electric. Ett system med växlingspaddlar för att kunna reglera motorbromsen, som i vissa andra elbilar, hade dock varit bättre.
Fyra bilar har lämnat Volvo, men serietillverkningen drar igång vecka 23 då 250 bilar börjar byggas, först i belgiska Gent för att sen färdigställas av Volvo Specialvagnar i Göteborg. Kunderna handplockas av Volvo, majoriteten av bilarna hamnar hos kraftbolag, kommuner och myndigheter. Privatpersoner får dock vänta, först 2014 ska Volvo erbjuda eldrivet till gemene man. Kanske lika bra med tanke på att det kostar 15 000 kronor i månaden i tre år för att få köra C30 Electric. Dessutom kommer vi säkert om tio år skratta åt denna första eldrivna Volvo som då lär vara hopplöst omodern, precis som vi i dag gör åt mobiltelefoner utan färgskärm. Men i dag är C30:n en av de bästa.

3 frågor till Annelie Gustavsson, produktchef, Volvo C30 Electric

Varför bara 250 bilar?
– Det här är vårt första steg i elektrifieringen och än så länge vet vi inte hur tekniken fungerar och påverkas av långvarig vardagsanvändning. Därför bygger vi bara 250 bilar som ska agera testflotta.

Elbilens framtid?
– Ljus! Tekniken är fortfarande ung och utvecklingen går snabbt. Inom fem år räknar vi med att batterikostnaden minskat med 25 procent, för att inom tio halveras.

Nästa eldrivna Volvo?
– Vi kommer att samla in data från de 250 bilarna och sen utvärdera resultatet. Därefter är naturligtvis målet att utveckla och framför allt minska kostnaderna, men som det ser ut i dag kommer vi först 2014 sälja elbilar till privatpersoner.