Jag har köpt en Bentley S2 från 1960. Förmodligen är det mitt livs dummaste affär, men jag har gjort vad jag har kunnat för att bädda för en mjukstart. Vid första titten körde jag inte fortare än 50 km/h, sedan slirade automatlådan ganska mycket. Avskräckande? Tvärtom. Förmodligen bidrog detta till att jag ett halvår senare köpte bilen.
Köper man en bil med kända brister så kan den bara bli bättre, man hamnar automatiskt i en medvind efter köpet.

När jag skriver dessa rader är det två dagar kvar tills avhämtningen av bilen på automatlådeverkstaden. Transmissionen har grundligt renoverats av firman Jannes Automatlådor (det är Janne som står bredvid bilen på bilden). Med absolut gehör för GM:s automatlådor klarar Janne Salmenaho även av Bentleys automatlådor. För medan engelsmännen utvecklade sin egen V8-motor tog man i princip en GM-byggd automatlåda lagerhyllan i Detroit. Tack och lov, säger jag.

Det enda som kan lägga sordin på stämningen i övermorgon, vid hämtningen, är att mina förväntningar har byggts upp alltför höga. Det finns risk för antiklimax.
Jag har nämligen dagligen upplevt och njutit av Rolls-Royce-kvalitet ända sedan 1998.
Då flyttade familjen till vårt nuvarande hus, och i samband med flytten renoverade vi husets toalettrum. Så kom det sig att jag på hemväg från redaktionen en decemberdag 1998 stannade till vid Kungsholmens järnaffär. Ett toalettrullehållare skulle inköpas.
En enkel sak trodde jag. Men i järnaffären hade man två olika sorters toalettrullehållare. Ganska lika, kromade konstruktioner. Själv såg jag mest prisskillnaden, en var mer än dubbelt så dyr som den andra.

För er ungdomar som har orkat läsa så här långt – ja, jag vet att det är mer än 140 tecken – kan jag berätta att det förr i tiden fanns expediter i järnaffärer som visste vad de sålde.
Just en sådan expedit stod intill mig och jag frågade vad som var skillnaden mellan de olika rullhållarna. Han suckade och himlade med ögonen. Jag hade trampat på en öm tå. Den billiga hållaren var något han helst inte skulle vilja sälja, kröp det fram. Den var inte bra alls.
Men hur kan den dyra kosta mer än dubbelt så mycket undrade jag. Järnaffärsmannen svarade, och jag minns än i dag varje ord:
”Dyr? Det här är ju toalettrullehållarnas Rolls-Royce.”
Jag köpte självklart denna ”Rulls-Royce” och måste erkänna en sak.
Den är fantastisk. Jag har under 15 år aldrig ångrat denna livsstilsinvestering det minsta.
Men frågan kvarstår: Blir jag lika nöjd med bilen?