Förhoppningarna är stora och säljkraven höga för Volvos nya modell i kompaktklassen. V40 ska ta företaget in i den heta ”Europaklassen” där redan Audi A3 och BMW 1-serie är väletablerade och Mercedes har gjort helt om med nya lågbyggda, sportiga A-klass. Givetvis ingår VW Golf & Co också i målbilden för V40 men intjänandeförmågan ökar i och med inträdet i den högre prisklassen där premiumtyskar regerar för tillfället. 
Halvkombiformatet hos V40 ska uppfylla önskemålen från Volvokunder som tidigare valt C30 eller V50. Någon verklig kombi är inte den nya belgienbyggda Volvon trots V-beteckningen (”V” för engelskans versatility – mångsidig).
Linjerna är klart sportiga, siluetten påminner om en nerskalad XC60 och proportionerna gör att de allra flesta betraktare gillar vad de ser. Detaljeringen och utförandet är noga övervägt, karossen innehåller många små ingredienser som förhöjer intrycket. Vissa tycker att pyntandet ibland gått till överdrift, bland annat gällande ”P1800-svängen” på bakdörrarna. Idén är den tidigare designchefen – nu hos Lada – Steve Mattins. V40:s linjer är i huvuddrag chefade av Mattin men har setts över av hans efterträdare Peter Horbury – som även han gått vidare till att vara designchef över hela Geelykoncernen. Ansvarig exteriördesigner för nya V40 är amerikanen Chris Benjamin
– Det skulpterade bakpartiet är den del av bilen jag personligen gillar mest. Bilen har också en låg, bred look som utstrålar massor av självförtroende. Bakluckans sexkantiga form, som blivit lite av ett varumärke för Volvo, är något som förenar utseendet på V40 med V60.
Chris personliga Volvofavorit är föga överraskande P1800.
Efter att kört Volvo C30 D2 Drive – C30 kommer att säljas parallellt med V40 ytterligare en tid, dock inte i Sverige –  dagen innan V40-debuten har jag så att säga den äldre tekniken ”i kroppen”. Skillnaden mellan den utgående och nya lill-Volvon är diametral – förändringen märks i det mesta. Uppdaterad i material- och kvaltitetskänsla, ergonomi och handhavande och inte minst är lättheten i chassi och drivlina påtaglig. Och då är C30 redan en hyfsat lätthanterlig vagn. Nya V40 känns i mångt och mycket som en nerskalad V60 men med den fördelen att formatet är nättare.
V40 är Volvos mest körglada bil hittills, det märks att många arbetstimmar lagts på att skapa en skarp konkurrent till de än så länge regerande tyskarna i segmentet. Instyrningen i kurvor är skarp och liknar S och V60, men ännu lite mer finslipad.

Provbilen är utrustad med den välkända D2-dieseln på 1,6 liter som finns i två koldioxidutsläppsutföranden, 94 respektive 99 gram per kilometer. De fem sparade grammen är givetvis en eftergift för den hårdare miljöbilsgränsen som börjar gälla vid årsskiftet. Lägre luftmotstånd genom smalare däcksbredd är skillnaden, provbilen rullar dock på feta 18-tummare och 225/40-profildäck. Samtliga fyrcylindriga V40 har sänkt chassi med en centimeter, medan tillvalet ”Sportchassi” ligger ytterligare en centimeter närmare marken. Då blir markfrigången oroväckande låg...

Med D2-maskinen uteblir den direkta alertheten hos V40. Man får jobba och planera körningen för att hålla tempot uppe. I nuläget erbjuds endast sexväxlad manuell, men dubbelkopplingslåda Powershift  är på ingång. Andra motoralternativ som erbjuds är femcylindriga dieslar D3 och D5 samt bensinarna T3 och T4. Startpriset för billigaste motorversionerna D2 (94 g/km) och T3 är 225 000 kronor. Räkna med att paletten kommer att byggas på både med större – T5 kommer bland annat i höst – och mindre motorversioner samt fyrhjulsdrift AWD. Längre fram kommer XC40, som blir en mer allroundvariant à la ”skogsmulle” av V40.
Komforten upplevs som en storleksklass större, vår provtur på bortaplan i Norditalien ger definitivt mersmak. Långfärdspotentialen hos V40 önskar vi kunna reda ut närmare när vi tar ut bilen på det svenska vägnätet längre fram i sommar.
Framstolarna ger bra komfort. Sittandes i baksätet ter sig framsätenas ryggdel smala och låga men i verkligheten finns kroppsstöttning så det räcker. För första gången på många år är nackskydden justerbara i höjd på en volvoframstol, en eftergift för att stolarna inte skulle få för bulkigt utseende.
Instrumentklustret är av samma typ som hos V60 Plug-in Hybrid, en digital skärm med inramning som ger en analog visareffekt. Utseendet kan därför skiftas i färg och delvis form – smart och snyggt. Hastighetsmätaren är centrerad i normalläget, precis som det ska vara.
Även växelspaken är som i den större laddhybriden, med glasknopp som lyser lite hemtrevligt när det mörknar ute förutsatt du betalat de extra 1 500 kronorna lysknoppen kostar. Tyvärr är utförandet på växelspaksknoppen inte i paritet med den annars höga kvalitetsnivå inuti V40. Gnekande plastdetaljer är definitivt inte premiuim.
Att Volvos förpackningsingenjörer missade att få till ett baksäte fällbart i proportionerna 40-20-40 känns som ett tjänstefel. Till exempelvis BMW 1-serie går denna finess att beställa för 2 700 kronor. Hos en ny ”flexibel” Volvo med V-företräden skulle det givetvis vara standard. Nu kan endast tre personer åka på skidtur och samtidigt få med sig laggen.
När övertecknad, 185 centimeter lång, sitter bakom sig själv får jag plats om än knappt. Tre Hedberg i rad bak blir för trångt. Glastaket (plus 8 000 kr) ger välbehövlig ut- och uppsikt för baksätesfolket men stjäl ytterligare fysisk takhöjd.

Ingen ny Volvo presenteras utan att säkerhetsteknikerna slår på stortrumman och givetvis är nya V40 laddad till tänderna med uppdaterade och helt nya krock- och säkerhetsnyheter. Autobromsfunktion City Safety är standard och är uppgraderad till att fungera i farter upp till 50 km/h. Detektionsfunktionen och systemens datorkraft tillsammans med hastighetsökningen är förbättrad – har du tur behöver du aldrig använda finessen.
Om olyckan ändå skulle vara framme erbjuder V40 för första gången en aktiv krockkudde inbyggd i motorhuvens bakkant. Huven poppar blixtsnabbt upp samtidigt som en inbyggd krockkudde som sträcker sig upp över de hårda a-stoplarna skyddar en eventuell påkörd fotgångare.
Förutom City Safety går det att säkerhetsutrusta V40 ytterligare. Det kompletta Driver Support-paketet för 19 900 kronor innebär bland annat adaptiv farthållare (ACC), kollisonsvarning med autobroms, förvarningssystem (DAC, Driver Alert Control), filhållningshjälp (LKA, Lane Keeping Aid) och trafikskyltsinformation (RSI).
Vill man inte unna sig alla ”skyddsnät” finns övervarningssystem (DAC, Driver Alert Control) och filhållningshjälp (LKA, Lane Keeping Aid) för 7 000 kr eller dödavinkelnvarnare (BLIS), Lane Change Merge Aid och Cross Traffic Alert (CTA) för 5 800 kr.
Aktiv parkeringspilot som hjälper till vid fickparkering kostar 9 000 kr och gör V40 ännu mer smidig. Funktionen är så kallad halvautomatisk vilket innebär att föraren inte utelämnas helt åt tekniken utan måste sköta gaspedalen.
Volvo V40 har till skillnad från de större S/V60-syskonen plats för ett nödreservhjul. Tar givetvis utrymme i anspråk men 700 kronor kan vara en skön investering när du kört punka i Lapplands inland.
Nya V40 innebär ett rejält teknik- och modellskifte för Volvo där en ny era delvis inleds. För första gången har man en bilmodell som inte går på tvärs med huvudkonkurrenterna i klassen utan i stället rättar in sig i premiumledet genom att erbjuda liknande anrättning. Frågan är om svenska folket verkligen är villiga att betala mer för mindre?