Visst har högste chefen Akio Toyoda sagt att Toyota ska bli ett roligare och mer spännande bilmärke men utflykten till skogarna utanför den lilla staden Le Mans är bara ett sidospår.
Det mesta av Toyotas resurser tycks just nu gå åt att utvidga och stärka hybridverksamheten och namnet Prius. Prius kom till världen vid millennieskiftet som en liten sedanmodell med udda utseende och hybridsystem. Sedan dess har två nya Prius-generationer lanserats men nu har det blivit dags för namnet Prius att appliceras på en modell som inte ser ut som de tidigare. Prius V har funnits i Japan och USA sedan ett drygt år tillbaka och nu är det dags för lansering i Europa men då under namnet Prius+. Som det europeiska namnet antyder är det här en större bil än vanliga Prius.
Att anpassa Prius-formerna till MPV-format tycks ha gått väldigt lätt. Prius+ ser verkligen ut så som man har lärt känna Prius trots att den är betydligt större (14 centimeter längre, 3 centimeter bredare och 9 centimeter högre). Kanske beror det på att Prius alltid har sett ut som en förminskad familjebuss. De Prius-typiska formerna passar faktiskt bättre på en bil av den här storleken.

Storlekstillväxten gör förstås att mer får plats inuti bilen. Prius+ har sju säten men är i praktiken femsitsig. För en fullvuxen person blir processen att klättra in och sätta sig i någon av stolarna på tredje raden snabbt ett skämt. De två stolarna längst bak är bara till för korta personer och korta resor. I andra raden sitter man desto bättre och kan öka eller minska sitt benutrymme genom att flytta stolen framåt eller bakåt. Den andra sätesraden är skjut-, del- och fällbar medan den tredje bara är fäll- och delbar. När tredje stolsraden fälls lämnas en plan lastyta.
Toyotas inredningsarkitekter har gjort sitt bästa för att optimera utrymmet, bland annat genom att göra ryggstöden tunna och insvängda för att ge plats för knän men också genom att höja nivån på varje sätesrad med 4,5 centimeter jämfört med raden framför. På så sätt får passagerarna i andra och tredje raden bättre sikt utåt men det gör ju också så att takhöjden längst bak blir i lägsta laget. 

Införandet av en tredje sätesrad har tvingat fram en teknisk förändring för Toyota. Japanerna har länge hållit fast vid nickel-metallhybridbatterier i sina hybridbilar eftersom de anses vara osvikligt hållbara och tillförlitliga. Nackdelen är att de är förhållandevis stora och att de i alla Toyotas hybridmodeller sitter längst bak där de kyls av fläktar. För att få plats med en tredje sätesrad har Toyota tvingats flytta batteripaketet till mitten av bilen, under mittkonsolen mellan framstolarna. Det innebar också att man slopade de gamla batterierna till förmån för en ny litiumjontyp som ger ett betydligt kompaktare och även åtta kilo lättare batteripaket.

Den nya placeringen av batteripaketet gör Prius+ till en roligare bil än Prius. Den är visserligen ett tiotal kilo tyngre men nu sitter vikten mer centralt i bilen vilket ger mer balanserade köregenskaper. Vanliga Prius kan verkligen inte beskyllas för att underhålla sin förare och det kanske inte Plus-modellen heller kan göras men för att vara en så pass mycket större och rymligare bil överraskar den positivt. Den ovala ratten i Prius+ är absolut inte sämre att hålla i än den i en vanlig Prius. Dessvärre finns den ganska stötiga gången över små ojämnheter i vägbanan nedärvd från Prius.

Jag och min medpassagerare försöker så gott vi kan förstå hur det fungerar och känna hur det arbetar men lyckas inte med någotdera. ”Det” är i det här fallet ett nytt system som ska reglera krängning och nigning. Prius+ blir första Toyota-modellen som automatiskt justerar elmotorns vridmoment för att minska karossens krängning. Med information från hastighetsgivare i hjulen bestäms när bilens nos ska höjas eller sänkas. En millisekund innan bilen ska börja niga ökar systemet vridmomentet för att kompensera åt andra hållet. Enligt Toyota arbetar systemet med mycket små ingrepp men ger stor effekt på åkkomforten. Jaså, säger vi. 
Mer uppenbart är att Prius+ är tyst och behaglig att köra i lugnt tempo. Att rulla ljudöst runt gathörn är helt klart lockande och konkurrerande snålhybriders knackiga gång känns lika modernt som att springa igång bilen själv med Fred Flinta-språng. Idyllen förstörs tyvärr när man kommer ut på en motorvägspåfart och behöver kraft snabbt. Då går bensinmotorn igång som en ljudlig köksfläkt och att motorvarvet inte hänger ihop med gaspedalens läge är en vanesak. 

300 000 kronor i instegspris är mycket för en liten MPV. Alldeles för mycket för många familjer. I gengäld mot den dryga kvartsmiljonen får man den första sjusitsiga fullhybriden på marknaden. 
Man får också farthållare, automatisk luftkonditionering, pekskärm på instrumentpanelen och USB-anslutning – ett urval av det som ingår i standardutrustningen. I Business-paketet som kostar 18 500 kronor extra och som de allra flesta kommer att köpa ingår därutöver bland annat backkamera, panoramaglastak och vindrutedisplay. Priset kan motiveras av tekniken och utrustningen men varför envisas Toyota fortfarande med repkänslig plast i interiören? 
I provkörningsexemplaret, som inte har rullat många mil, syns redan märken på dörrsidornas hårda och gråa plast och det lovar inte gott.
Toyota påpekar noga att Prius+ är första MPV-bilen med hybriddrivlina. Men den är ingalunda först med att vara sjusitsig och miljöbilsklassad. Volkswagens gasversion av Touran är ännu snällare mot miljön men får väl närmast vara att betrakta som en avdankad åldring i sammanhanget. 

Vad värre är för Toyotas del är att både Opel och Renault har miljöbilsklassade, och betydligt billigare, dieselmodeller i samma segment. Dessa klarar sig liksom Prius+ på runt halv-litern bränsle per mil.
Prius+ lockar med tystnad och komfort för fem och möjligheten att vid behov kunna prångla in två extra medåkande längst bak. Med sin vältrimmade image lär den bli något av prestigevalet i klassen och kommer att finna sina köpare.