Platsen där Audi valt att förlägga provkörningen av nya RS4 är rena godiset för en Formel 1-fantast. Spielberg bei Knittelfeld, som ligger i Österrike inte långt från den slovenska gränsen, bjuder på två (!) F1-banor. Den ena är i dag Österrikes största militärbas och även flygplatsen som vi anländer till, mitt bland bergen. Här hölls ett Grand Prix 1964, sedan stängdes banan då den ansågs för farlig.
Den andra banan heter i dag Red Bull Ring och det är där jag ska bekanta mig med nya RS4. Banan hette åren kring millennieskiftet A1-Ring, men det var under 1970-talet och årtiondet efter som den hade sin storhetstid. Då hette den Österreichring och här vann Ronnie Peterson sitt sista Formel 1-lopp. Det var i augusti 1978 och mindre än en månad senare förolyckades han i samband med Italiens Grand Prix på Monza.
Och på just denna bana – om än i förkortad form – ska jag nu ta mig an nya RS4.
Jag kör ut ur depån och genom de svaga böjarna upp mot Remus-kurvan och märker direkt att den finns gott om pulver i den 4,2 liter stora V8-motorn under huven som levererar 450 hästkrafter och 430 newtonmeter. På låga varv händer det lite mindre än vad man skulle önska, men så fort varvtalsnålen närmar sig 4 000 r/min finns det ingen hejd på bilen. S tronic-lådan med sju växlar och dubbelkoppling jobbar effektivt. Att använda paddlarna bakom ratten är långsammare. Någon manuell låda finns inte, vilket tidigare RS4-ägare kanske finner en smula tråkigt.
Närmar mig Remus i 200 km/h och de 380 millimeter stora keramiska skivorna fram som kostar mer än ett par normala månads­löner nyper fint med sina sex kolvar i oket. Fegar lite i högerkurvan men sedan är det järnet igen. Ett par kurvor senare, i den som är döpt efter Niki Lauda, har jag förstått att all teknik som finns i bilen gör den nästan omöjlig att misslyckas med när det ska vridas på ratten.

Fyrhjulsdriften med mittmonterad kronhjulsdifferential portionerar ut kraften perfekt mellan hjulaxlarna. Tillsammans med vridmomentstyrningen som bromsar eventuellt spinn på det inre hjulparet behålls kontakten med asfalten och kurvtagningen blir inte bara enkel utan också buskul. Det känns i bilen att systemen jobbar för föraren, inte mot. Att få ut bakvagnen på drift är ingen lätt uppgift.
Styrningen, som är av elektromekanisk modell, är direkt och kommunikativ. Hela bilen är väldigt neutral och välbalanserad men ibland kan man ana viss understyrning, fast inte i närheten av vad tidigare framtunga Audi-bilar bjöd på.
Efter några varv på banan är det nu dags för en tur bland osvenskt gröna kullar och höga berg i det vackra landskapet. Turen går söderut mot slovenska gränsen. Jag chockas genast av hur stötig bilen är på den inte helt släta motorvägen, trots att bilen jag nu kör inte har skalstolarna utan de skönare sportstolarna.
Det studsar och är påträngande jobbigt och jag kommer på att jag måste trycka på Drive select-knappen placerad på mittkonsolen ovanför knapparna för luftkonditioneringen. Två tryck och Comfort-läget är inställt. Plötsligt känner man i stort sett inte alls av skarvar och hål i vägen. Riktigt komfortabelt blir det och det är lätt att glömma att man sitter i en RS-bil med 450 hästar, 20-tums lågprofildäck och sänkt chassi.

Gasrespons, växlingar och styrning blir inte lika vasst i komfortläget men omkörningar avverkas ändå raskt och säkert. Ibland uppstår en lite retfull fördröjning vid gaspådrag, även i Dynamic-läget som står för sport.
Var jag än kör på bergsvägarna står folk redo på rastplatser eller vid sina hus längs vägen, redo att se vad det är för bil som kommer. För de har för länge sedan hört att det inte är en standardbil som är i antågande. Det härligt skönsjungande mullrandet som kommer ur de två ovala ändrören är vanebildande. En nedväxling i manuellt läge med bilen försatt i Dynamic-läget får folket längs vägen att spärra upp ögonen än mer. För de avgasknallar och bludder som uppstår då är några av de ljuvligaste jag någonsin hört. Det är främst ljudet som avslöjar att detta inte är en vanlig A4, för på håll, trots utlagda skärmar, kan ett otränat gå miste om vad som är på väg att passera förbi.
Innan det är dags att ta sig tillbaka till Red Bull Ring kör jag av vägen och in på en grusväg för att hitta ett bra fotoställe. Grusvägen består av en hel del potthål och tyvärr, trots låg fart, klonkar det ganska friskt främst från framvagnen. Det känns inte rätt på en bil med ett grundpris på drygt trekvarts miljon. Inte heller det vinande eller surrande som drivlinan ger ifrån sig ibland. Som tur är överröstas det allt som oftast av motorns skönsång.

Efter att ha knäppt några kort med häpnadsväckande utsikt i bakgrunden är jag tillbaka till huvudkvarteret för provkörningen. Det tar emot att lämna tillbaka bilnycklarna för det är så lätt att förälskas i nya RS4. Steget från RS4:ans urfader – RS2 Avant – är bredare än all världens oceaner tillsammans. Det är inte varje dag man kör en bil som rymmer en hel familj med bagage som har så mycket kraft utan att vara farligt giftig.
Vill man uppleva musklerna i RS4 Avant kan man lägga beställning redan nu. Bilarna börjar levereras till kunderna i september.