Under tre år har den rullat runt på vägarna och gjort sitt bästa för att få folk att vänja sig. Porsches stora fyrdörrarssedan Panamera togs inte emot med öppna armar av alla vid lanseringen 2009. Baktung padda, överviktig val, hukande hund var bara några av de djur som fick finna sig i att associeras med utseendet på nya Porschen. Med tiden har många betraktare vant sig vid utseendet och de som har fått tillfälle att köra Panamera har i alla fall lärt sig att bortse från designen. Bilen är – åtminstone enligt flera redaktionsmedlemmar – bäst i världen i många grenar.
Även BMW M5 har fått sin beskärda del av lovord från redaktionen. Visst har BMW:s legendariska värsting blivit lite mjukare i hullet och tappat något av den skärpa som definierade modellen några generationer tillbaka men M5 har erövrat en annan egenskap – ombytlighet. Förvandlingen från autobahnlok till sportvagnsracer går sekundsnabbt och M5 tycks ha ett inställningsläge för alla olika situationer och behov. Räcker teknik- och effektövertag för att hålla den nya och vässade Panamera GTS stången?

GTS-förkortningen står för Gran Turismo Sport och innebär i Panameras fall lite mer sport. GTS-modellen smyger in i det lilla tomrummet mellan Panamera 4S och Panamera Turbo. Den kan beskrivas som en lite lättare Panamera Turbo utan turboladdning men en kanske mer passande beskrivning är: En vassare Panamera 4S. GTS är nämligen fyrhjulsdriven och drivs förstås av samma V8-motor på 4,8 liter som vanliga 4S men effekten har skruvats upp från 400 till 430 hästkrafter och vridmomentet från 500 till 520 newtonmeter. Porsche-ingenjörernas knep är enkelt – motorns genomsnittliga varvtal har höjts med 200 r/min och varvtalsstoppet kommer 400 r/min senare, vid 7 100 r/min. De har också monterat ett delvis nytt insugssystem med två nya luftfilter längst fram i fronten. I låga farter är dessa inaktiverade men när all kraft behövs öppnas en serie klaffar och motorn tillåts suga i sig all luft som behövs.
GTS-suffixet betyder också att i stort sett all den sportutrustning man får betala extra för vid köp av en vanlig Panamera här ingår i standardutrustningen. Inuti hittar man sportstolar, sportratt med växelknappar (riktiga paddlar kostar extra), läder/alcantara-klädsel och Sport Chrono-paketet. Luftfjädringen kan ställas i olika höjder men är i utgångsläget tio millimeter lägre än vanligt. Fjädringen är också något hårdare i sättningen men den som vill åka bekvämt kan förstås göra det efter några enkla knapptryck tack vare PASM (Porsche Active Suspension Management). GTS har dessutom fått bromsarna från Turbo-modellen samt fem millimeter bredare spårvidd på bakaxeln. Utseendemässigt känns GTS igen på strålkastare med svart botten, svart bakspoiler och svarta sidokjolar.

Panamera-floran börjar bli nästan lika omfångsrik och förvirrande som utbudet av 911-modeller men för att förenkla kan vi säga att den som är intresserad av att köra sin Panamera ska välja GTS-modellen. Panamera har nämligen aldrig känts så lätt i steget som nu. Effekttappet jämfört med Turbo glömmer man snabbt bort då GTS upplevs nästan lika kvick och alert i vändningarna som 911. Att det är en fem meter lång och nästan två ton tung bil glöms bort bakom ratten. Styrningen är lätt men har ändå extremt mycket skärpa och känsla. Behöver vi säga att bromsarna är balanserade och imponerande? Som bankörningsbil utklassar Panamera GTS flera mindre och lättare konkurrenter.
Glädjen förminskas inte när Panamera GTS hamnar ute på vanlig väg. Den något stummare fjädringen har inte förstört komforten och vi vill vidhålla att Panamera fortfarande är en av världens trevligaste långfärdsbilar för fyra.
I hård konkurrens med BMW M5 förvisso. I sin femte upplaga väger M5 1 945 kilo och har nästan all upptänklig lyxutrustning. Viktökningen är hela 115 kilo mot föregångaren men så har ju också effekten ökat från 507 till 560 hästkrafter. Tacksamt nog har kilona satt sig på rätt ställe, M5 har närmast perfekt viktfördelning och de extra kilona blir bara trivselvikt när vägen sträcks ut. Även på dåliga vägar har M5 fjädringskomfort som inte skulle skämmas för sig i en lyxlimousin. Elektroniskt inställbar fjädring är standard och låter föraren välja mellan tre lägen. Det mjukaste skulle skämma bort även den mest rundlagde statstjänsteman medan det hårdaste är hårt nog till och med för killar med bakåtvänd keps.
Tre inställningslägen finns även för styrrespons, gasrespons och antisladdsystemets inverkan. Det går kort sagt att justera M5 helt enligt egna önskemål. På den tjocka ratten finns knapparna M1 och M2 som är programmerbara. Tanken är att man med bara ett knapptryck ska kunna få bilen precis som man vill ha den. I provexemplaret är M1-knappen programmerad för bankörning, med alla inställningar i hårdaste läge.

Förlusten av två cylindrar har inte drabbat M5 i negativ bemärkelse. Visst får man inte riktigt samma ylande och rappa kraftutveckling som i föregående M5 men i dess ställe finns en V8 med Twin Turbo-teknik som verkar ha hur mycket kraft som helst över hela registret. Det maximala vridmomentet finns tillgängligt redan vid 1 500 r/min, och fortsätter att finnas till förarens tjänst ända upp till 5 750 r/min. Körbarheten är enorm och det har vi delvis den nya åttaväxlade automatlådan att tacka för. I USA säljs M5 med sexväxlad manuell låda men här i Europa finns bara automatlådan och tur är väl det eftersom den förmodligen är snabbare och smartare än självaste Schumacher.

Vinnare: Porsche Panamera GTS

Vad är motsatsen till pest eller kolera? BMW M5 och Porsche Panamera är några av de bästa och mest kompletta bilarna som byggs i världen just nu, att välja mellan dem är ett lyxproblem få förunnat. De är bilvärldens motsvarighet till mångkampare i friidrott, med den lilla skillnaden att de är bland de bästa i alla grenar. M5 imponerar på alla punkter men är på gränsen till för mycket. M5 kräver långa rakor och brett sladdutrymme för att komma till sin rätt medan Panamera GTS underhåller i alla lägen. Panamera GTS visar att det går bra med 130 hästkrafter mindre och skämmer bort sin förare med renodlad sportbilskänsla mitt i all lyx. Panamera GTS är bäst på att lura sin förare, det är en väldigt stor och tung bil. Men det känns inte.