Provkörning av Dodge Challenger R/T 

Utmanaren är tillbaka!

Året var 1971. Filmen var barnförbjuden och jag bara tretton. Men bilintresset var redan då större än livet och affischen för ”Jakten mot nollpunkten” dominerades av en Dodge Challenger. Så det var bara så att jag skulle se den!
Förmodligen hade jag ett moget utseende redan då, för in kom jag. Biografen i Umeå hette Odeon och de slitna fåtöljerna var klädda i grönt om jag inte minns fel.
Under knappt två timmar den kvällen följde jag den före detta polisen och racerföraren Kowalskis vilda färd över Amerika, från Denver till San Franciso. En vit Dodge Challenger hade huvudrollen.
Kowalski körde, körde och körde. Knaprade piller för att hålla sig vaken. Träffade en naken kvinna på motorcykel, jagades av polisen och följdes av en radiostation.
Egentligen var det en B-film som slutade med att Kowalski mosade sin Challenger, och sig själv,  i en vägspärr av bulldozers.
Jakten mot nollpunkten, eller Vanishing Point, blev kultfilm och gjordes i nytappning för TV med dansken Viggo Mortensen 1997.

Men Varför berättar jag det här? Därför att det i detta här och nu står en Dodge Challenger R/T framför mig och jag har nyckeln i hand.
Regndroppar täcker den kolsvarta bilen. Mätarställningen visar 16 körda mil och bilen är av årsmodell -09.
Dodge Challenger, som jag känner den från Vanishing Point, tillverkades bara mellan 1970 och 1974, i totalt 188 600 exemplar.
Men vi lever ju i det förflutna i bilvärlden och ska man återuppväcka döda ska man göra det med klassiker. VW Typ 1, Mini, Ford Mustang eller Dodge Challenger.
Det slår mig plötsligt att dessa har varit med i filmer som jag förstås sett. Herbie, The Italian Job, Bullitt och Vanishing Point.
Inte konstigt att man blev som man blev …
Jag hoppar in i det läderklädda sätet och knapptrycker (vad skulle Kowalski ha sagt?) igång den 5,7 liter stora Hemiåttan.

Ljudet av en sådan motor precis när bränslet antänds i cylindrarna är sådant man blir knottrig av. Kanske inte så underligt att den kallades ”The elephant motor”.
Politiskt oriktig i tider av islossning men köper man en Dodge Challenger R/T (som denna) eller en ännu starkare SRT8 är man medveten om detta. Det här är inte så mycket en fråga om att köpa bil som att köpa attityd. Kaxighet, manlighet eller penisförlängare – kalla det vad du vill, men attityd är det.
Och uppmärksamhet, det får jag.
Folk, mest män tyvärr, slänger blickarna efter Challengern och jag ser deras läppar forma bilens namn.
Jag tror att de såg Vanishing Point på bio. Då känner de igen Dodge Challenger trots att det är över 35 år sedan den rullade på vita duken.Linjespelet är detsamma som hos föregångaren. Lite rundare och mjukare men ändå tuffare. Enorm bakljusramp, höga skuldror baktill, den lätt indragna grillen i fronten. De två små runda strålkastarna. Utanpåliggande racing-tanklock.  Allt är bara så rätt.
De små kromade bokstäverna på varsin sida av motorhuven som stavar HEMI och luftintagen – rätt, rätt, rätt.

Dodge Challenger hittar inte till Sverige via någon generalagent, men det går att få tag på den i alla fall. Importörer som Exclusive Cars i Stockholm tillhandahåller den och det är från deras lokal i Stockholmsförorten Hägersten som vi rullar ut på vår provtur.
Den blöta asfalten är slipprig och jag inser snabbt att antispinnsystemet är ganska frikostigt satt. Det tillåter ett par tre snabba varv på de breda bakhjulen innan det griper in. Kopplar jag ur systemet kan jag stå still och spinna tills jag tröttnar.
Barnsligt? Jag kan inte rå för det. Jag blir som ett barn när en 5,7 liter stor V8 på 370 hästkrafter står till mitt förfogande. Bränsleförbrukning, partiklar och varmare väder? Kan vi ta den diskussionen sedan, tack?
Efter bara några kilometer har jag redan hunnit uppskatta ett par saker. Det är förvånansvärt tyst i kupén – om jag inte bullrar med motorn förstås, då låter det ordentligt, men det stör inte, snarare tvärtom.
Tystnaden har att göra med att motorn, med automatlåda (5-stegad), stänger av cylindrar som inte behövs. Om du lunkar på i motorvägsfart är det alltså en fyrcylindrig motor du kör. Hemsk tanke i denna kaross, men så är det. Om du väljer manuell låda finns inte denna finess, men den lär vara betydligt bullrigare.

Hemi-motorn är en gammal trotjänare men det händer fortfarande saker med den. I senaste snitt, som här, har den försetts med dubbla tändstift och variabla ventiltider. Det har de facto sänkt bränsleförbrukningen med fem procent jämfört med den tidigare Hemi-motorn. Även koldioxidutsläppen har sänkts, enligt Dodge.
Trots de breda däcken är bilen inte det minsta spårkänslig. Det flyter på hur fint som helst, men det gäller ändå att vara på sin vakt. Sikten, både framåt och bakåt, är sådär. En lååång motorhuv, gigantiska bakre takstolpar med liten bakruta och fast monterade nackstöd bak är detaljer som inte går obemärkta förbi.

Kupén är svart som en natt i Afrika och även det är ett arv från förr.
Jag har aldrig haft förmånen att köra originalet, så jag kan inte jämföra, men det här känns som det bästa från Chrysler-koncernen som jag har kört på länge. Hade de bara tillverkat bilar som denna, som väcker känslor, hade de inte varit så illa ute i dag. Nu menar jag inte att de bara skulle göra muskelbilar, men de kunde i alla fall göra bilar med själ och som det förefaller bra kvalitet.
Amerikanska bilar och bra väghållning brukar inte höra samman. Och den som till äventyrs tror att det här är en sportbil, den tror fel.
Det är en tung bil, med mest vikt fram, och för hög fart in i en kurva betyder understyrning. Men det är då Hemi-motorn räddar dig och du gasar dig på ett snyggt sätt ur situationen. En diffbroms bak hade inte suttit fel.

Men för att vara just en amerikansk bil är det ganska bra underhållningsvärde även i kurvor, och läser man på inser man att detta i grund och botten är förra generationen Mercedes E-klass. Och jämfört med den kan man skratta ihjäl sig över hur roligt det blir när vägen svänger till. Ett bra betyg till teknikerna på Dodge.
Men det är ju fult att gilla sådana här bilar i dag när våra fordon helst ska gå på någon form av gas, el eller i värsta fall sprit.Så jag ställer mig i skamvrån och inväntar smisk.
Jag gillar nämligen Dodge Challenger R/T! Väldigt mycket till och med.

11 bilder
Klicka för större och använd sedan piltangenterna för att bläddra.

Av DODGE CHARGER R/T GO MANGO

2010-03-17 kl 00:05

Kör Go Mango

Det är Mercedes fartspärr i MDS Hemi bilarna sedan Daimler tiden. Korrekt uppgift är för R/T bilarna cirka 165 MPH eller 250 km/h begränsad maxfart. Har själv kört min Charger Go Mango med 22 tums fälgar över 150 mph på autobahn (vid minimal trafik - vilket det är mycket sällan nuförtiden).

När man slår på farthållaren går det att få ner förbrukningen till under 1 liter milen för denna 2 ton tunga bil. Drar cirka 7 till 9 liter per 100 km om man sätter på farthållaren på ex 80 till 90 km/h.

Då går Hemimotorn på under 2000 varv och använder endast 4 cylindrar netto. www.dodge.com

Fantastisk skön bil som drar mycket sås när man väl trycker ner ordentligt på gaspedalen...

Dom fina Go Mango ex som nu har 4 år på nacken kan man få till en hyffsat billig peng idag.

Av hempa

2009-05-27 kl 12:52

Kör BMW 750

Nej det här är inte en patetisk bil. Det är en bil som är fylld med maskulina hormoner och signalerar både livsglädje och lekfullhet.

Av Realist

2009-05-24 kl 16:12

Denna skapelse ligger väl till i "tävlingen den mest patetiska bilen", löjligare lär bli svårt att hitta på denna sidan om Hummer. Dessutom blir den ju ganska onödig eftersom vi redan vet vad Chrysler går för!

Av Kenneth

2009-05-21 kl 17:28

Kör Cadillac Fleetwood Brougham (96) Buick Century (56)

Sen jag såg denna bil första gången så har jag sagt att jag ska äga en sådan.. dock ej just mellan modellen de testar här utan SRT8 med 6,1 Liters HEMi (425 hästar)  problemet är bara prislappen I Sverige går en sådan på ca 500.000kr och det är mer än vad jag har råd att lägga på en bil  :-(

Av Miche

2009-05-21 kl 14:05

Varför kan inte amerikanarna göra snygga rattar.
Allt är rätt på bilen utom den fula ratten.

Av crille

2009-05-20 kl 22:44

Kör saab 9000

Är inte livet värt nått? vi lever ju bara en gång. skit i miljön

Av Sonab

2009-05-20 kl 22:38

Challenger års mod. 2008. CO2 blandad körning: 326,0

Av Pär G

2009-05-20 kl 17:29

220 knyck är spännande i de flesta amerikanska kitkars...En kommentar angående motorn bränslebesparande magiska transformation från 8 till 4 cylindrar, alltså man stänger bränsletillförseln på 4 cylindrar vilket bidrar marginellt till bättre förbrukning. Men man klyver altså inte vevaxeln i 4 delar(eller hur många det nu skulle bli...) då det är lite komplicerat att återmontera detta under drift. Sålunda dras alla cylindrar och halva världens gjutjärn fortfarande runt. LÖJLIGT

Av alex

2009-05-20 kl 16:56

erka, bilen är begränsad till 220km/h. Fråga inte varför men så e d!

Av MJ

2009-05-20 kl 12:39

CO2? Vad som är mer irriterande är att man även har glömt de viktiga detaljerna, som tid och slutfart på 402m.

Visa alla kommentarer