 |
| Vackra Maserati GranTurismo i minst lika vacker omgivning. |
Av: Joakim AnderssonFoto: Joakim Andersson
Provkördes i:
Teknikens värld nr
18 /
2007
Populäraste provkörningarna just nu
Första intrycket
Bedövande vacker och riktigt bekväm, i framsätet. Som alltid när det kommer till bilar byggda med passion finns det några mindre genomtänkta detaljer, så som fotutrymmet bak. Men det och en sällsynt oblyg soppatörst lär inte hindra framgångarna.
Eventuella prisuppgifter var aktuella vid tillfället för provkörningen och kan ha förändrats sedan dess.
Basfakta
Pris
Cirka 1 150 000 kronor.
Motor
Bensin. 8-cyl längsmonterad V-motor, 2 överliggande kamaxlar per cylinderrad, 4 ventiler per cylinder. Kompression 11:1. Borrning/slag 92/79,8 mm, cylindervolym 4 244 cm3. Max effekt 405 hk (298 kW) vid 7 100 r/min, max vridmoment 460 Nm vid 4 750 r/min.
Kraftöverföring
Motorn fram, bakhjulsdrift. 6-växlad automatlåda.
Fjädring/hjulställ
Individuell hjulupphängning. Skruvfjädring med dubbla triangellänkar och krängningshämmare fram och bak. Automatiskt ställbara stötdämpare (tillval).
Styrning
Kuggstång, servo. Vändcirkel 10,7 meter.
Bromsar
Ventilerade skivor fram och bak. Låsningsfritt system.
Hjul
Fälg 8,5 tum fram, 10,5 tum bak, däck 245/40 R19 fram, 285/40 R19 bak.
Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 294, längd 488, bredd 185, höjd 135, spårvidd f/b 159/159. Tjänstevikt 1 995, maxlast 255, max släpvikt 0. Tank 86 liter.
Fartresurser*
Toppfart 285 km/h.
Acceleration 0-100 km/h 5,2 s.
Bränsleförbrukning/miljö*
Stad 2,16, landsväg 1,05, blandad körning 1,43 l/mil. CO2 345 g/km.
*Enligt tillverkaren.

|
|
Bellissimo!
Den är förbaskat vacker – så är det bara. Joakim Andersson försöker se bortom de förföriska formerna och granska Maserati GranTurismo på djupet.
Min längtan till Italien var stark de där regniga dagarna före avfärd. Det var inte bara bilen och solen som lockade, en annan fördel med Italien heter Auto Grill. Kedjans halvskabbiga serveringar längs alla autostrador serverar oväntat förstklassiga espressos, macchiatos eller cappuccinos. Utgångspunkten för provkörningen, Bolzano, är emellertid mest förvirrande. Lokaliserad bara tolv mil från Innsbruck är detta en tvåspråkig stad där det är lättare att bli serverad Eisbein och veteöl än en gnocchirätt med ett glas rött till.
Vackert är det i alla fall, i det bergiga Sydtyrolen. Inramningen blir på intet vis sämre av att det är formfenomenet Maserati GranTurismo som ska rattas längs serpentinvägarna. I denna vagn har Pininfarina plockat ner läckra detaljer från Maseratikonceptet Birdcage 75th (2005) och sammanfört dessa med utgångsmaterialet som är nuvarande Quattroporte. Ventilationsgallren på de främre sidoflyglarna är tydligaste kopplingen till Quattroporte, men även linjerna runt sidorutorna och de eleganta C-stolparna smyckade med tridenter för bilarna samman.
De tre öppningarna i framskärmarna återfinns ännu längre bak i historien. Redan 1947, då prototypen A6 1500 Gran Turismo presenterades i Genève, hade detta signum hittat sin plats. A6 är en viktig milstolpe i historien om Maserati då detta var märkets första vägvagn sedan allt började med tävlingsbilar 1914.
Om grillen på Quattroporte är iögonfallande och lågt monterad står den sig ändå slätt jämfört med luftätaren på GranTurismo som är helt placerad under strålkastarna. Liknelsen med en sugfisks mun låter kanske otrevlig men de vertikala och konkava ribborna i grillen för också tankarna till en bardval. Dags att låta gallret få sila bergsluft.
Startproceduren är befriad från gimmickskapande knappar. Det är bara att vrida om tändningsnyckeln och den 4,2 liter stora V8-motorn drar igång med ett typiskt italienskt ettrigt ljud, långt från de mullrande tyska och amerikanska motsvarigheterna.
Motorn är identisk med den som sitter i Quattroporte Automatic och följaktligen är även växellådan det. Den 90-gradiga V8-motorn är ”designad för att leverera mycket kraft samt snabb upp- och nedgång i motorvarv, men med speciellt fokus på låg bränsleförbrukning…”, står det i pressmaterialet. Njae, det kanske inte är riktigt sant. Snittförbrukningen enligt EU-körcykeln är saftiga 1,47 l/mil, medan BMW 650Ci (4,8 l V8/367 hk) nöjer sig med 1,19 l/mil och Mercedes CL 500 (5,5 l V8/388 hk) vill ha 1,21 l/mil. Visst har GranTurismo högre effekt än nämnda bilar men Maserati ser dessa som konkurrenter. Prismässigt är det bättre att jämföra med BMW M6 (5,0 l V10/507 hk) som trots sin extrema motor drar 1,48 l/mil – på pappret.
Fast samtidigt, höga bränslenotor och rejäl fordonsskatt lär inte bekomma någon potentiell GranTurismo-köpare.
Den automatiska växellådan är snabbväxlande och tillåter höga varv, upp till 7 200 r/min enligt Maserati. Men under provkörningen kuggar bilen upp automatiskt vid strax över 6 000 r/min trots att jag kör i så kallat manuellt läge. Låt vara att jag kan ha missat någon inställning, för sådana finns det gott om. Auto Normal, Auto Sport, Low Grip/Auto Ice och Manual. I de två förstnämnda finns dessutom ytterligare två lägen. Eftersom lådan är adaptiv känner den av huruvida föraren kör med ägg under pedalen eller har dragit på sig blyskorna dagen till ära. Är körningen aggressiv flyttas växlingarna helt enkelt till ett högre varvtal.
Med isläget aktiverat rullar bilen alltid iväg på tvåans växel och följande växlingar sker vid maximalt 3 000 r/min.
Manuellt läge har som sagt sina begränsningar, motorn tuggar aldrig på varvtalsstopp och nedväxlingarna sköts givetvis automatiskt om föraren skulle glömma sin uppgift. Växlingarna kan utföras med rattpaddlar, fästa på rattstången och följer således inte med när du styr, eller via spaken på kardantunneln. Uppväxling sker när spaken dras bakåt, om det är rätt håll eller inte är en smaksak.
Med knappen Sport flyttas inte bara växlingsögonblicket upp högre på varvtalsskalan. Även stabilitetssystemet (MSP) får lösare tyglar och är bilen utrustad med elektroniska stötdämparsystemet Skyhook (pris cirka 25 000 kronor) styvas sättningen upp.
Bilen jag just nu eldar på med uppför serpentinvägarna har inte Skyhook. Det känns inte från förarstolen men en granskning av bilderna vi tog i några skarpare kurvor avslöjar att GranTurismo kränger friskt, karossen häver sig över framhjulen. Hur bilen beter sig med Skyhook fanns det tyvärr ingen möjlighet att undersöka.
Kurvorna blir tvärare, trafiken allt glesare och det ges tillfälle att ladda ordentligt. Förarstolen är skön, men inte överdrivet kramgo. Det finns ett baksäte också, strikt avsett för två personer. Mellan sätena finns ett förvaringsfack och två dryckeshållare. Det finns även två hållare för dryck mellan fram framstolarna – tacka påtryckningar från den amerikanska marknaden för att dessa komfortdetaljer fått plats i en Maserati. Huvudutrymmet bak är ynka halvcentimetern bättre än i BMW 650Ci, enligt Maseratis tumstock. Benutrymmet upplevs som snäppet bättre men tyvärr går det inte att köra in fötterna under framstolarna så det blir ändå inte speciellt bekvämt.
Ytterligare en komfortmiss är att det inte finns någon arm som automatiskt skjuter fram säkerhetsbältet åt de som sitter fram, som i Mercedes CL och nya BMW 3-serie coupé. Som lagom vig 29-åring lyckas jag nå säkerhetsanordningen, men något säger mig att bilens kundkrets är något äldre och eventuellt utrustad med en aningen ”bredare kaross”.
Motorljudet är fint, men inte påträngande. Kanske lite för tillbakahållet? Växlingarna är supersnabba, för att förmedlas via en automatlåda, det känns nästan lika sömlöst som VW-koncernens dubbelkopplingslåda DSG – ett mycket bra betyg. Kraften finns där, men (och nu kommer jag att låta extremt bortskämd) på grund av bilens vikt uteblir den där förblindande fartsensationen. Men så ska det vara, det är en grand tourer – en vagn för många och långa mil på kontinenten. Se inte GranTurismo som en sportcoupé, den rollen kommer GranSport att upprätthålla ytterligare några år. Samtidigt säger Paul Fickers, utvecklingsansvarig för Quttroporte Automatica och GranTurismo och därför aningen sliten så här efter två introduktioner kort efter varandra, följande:
– Se bilen som en ny bas för fler Maserati-modeller. Jag bekräftar det inte här och nu men ni kanske kan vänta er en GranTurismo Spyder och en version som ska vara både trimmad och lättad.
Jag anländer till Moena, som inte ska förväxlas med Maseratis hemmaarena Modena. Här ska vi äta lunch och eftersom Maserati är en italiensk stolthet får vi parkera på torget. Uppslutningen är stor, videokameror, mobiltelefonkameror och digitalkameror i mängder förevigar de många skönheterna som stannat.
Senare ute på vägarna möter jag bilister som gör tummen upp och vägarbetare som tecknar åt mig att gasa i stället för att sakta ner vid deras otrygga arbetsplatser. Det är underbart med passion.
13 bilder
Klicka för större och använd sedan piltangenterna för att bläddra.
|