I en tid när förändrade skatteregler diskvalificerar nästan varenda pickup från privat ägande är det dags att bli kreativ. Eller snarare, att se mer praktiskt på tillvaron. Pickuper som hantverkarbilar har egentligen aldrig varit en bra idé, om du inte måste köra i terräng för att ta dig till jobbet vill säga. Att frakta dyra verktyg eller annan utrustning på ett öppet flak bär med sig en del nackdelar. Det är lätt att stjäla från öppna flak (ja, även om du har en plastkåpa med ett lås från Panduro…). Saker som fraktas på öppna flak utsätts också för väder. Och blir blöta, fryser och går sönder. Riktiga proffs åker smart ”hantverkarbil”. En stolsrad fram, resten är lastutrymme. Om man är hantverkare på riktigt så inreder man sitt arbetsfordon på det sätt som passar verksamheten. Om man som jag har tummen mitt i handen men tycker om att cykla kan man ha bilen som cykelkompis. Med 182 centimeters djup på lastutrymmet så går det in en icke isärtagen mountainbike om man ställer den lite på tvären. Om man tar loss cyklarnas framhjul går det in två. Eller tre.
Jag kör Toyota Proace City Professional, som är baserad på PSA-gruppens plattform som delas med Peugeot Partner, Citroën Berlingo och Opel Combo. Det är alltså i princip samma bil, fast med olika märken på.
Nytt för Toyota är dock 1,2-litersmotorn med turbo och åttaväxlad automatlåda. Den ger 130 hk och 230 newtonmeter i vrid, vilket ger en pigg liten bil med tydlig gokartkänsla tack vare den låga vikten när den är olastad.
Och apropå last, i stället för att lasta min cykel som inte är så tung kan man ställa in tre kubikmeter material upp till en vikt på 500 kg i lastutrymmet, två lastpallar går in. Det är 122 centimeter mellan hjulhusen i lastutrymmet. Skjutdörr på höger sida gör att man kommer åt lasten smidigt. En nyhet är Smart Cargo, som i praktiken är en genomlastningslucka i mellanväggen. Om man fäller upp passagerarstolen så kan man lasta 3,4 meter långa saker.
Finesser som tidigare inte har varit självklara i hantverkarbilar, som skyltigenkänning och filhållarassistans är standard. Filhållaren är faktiskt bättre än i många betydligt dyrare bilar. Det kan man dock inte säga om backkameran som känns som en eftermonterad tingest som man dessutom måste slå igång manuellt när man startar bilen.
Förarmiljön är väl utrustad för biltypen, i det här utförandet har den stöd för både Apple Carplay och Android Auto och knappar på ratten för att styra de viktigaste funktionerna. Men förutom att man får med sig de saker man vill på ett väder- och stöldskyddat sätt är det körupplevelsen som är det bästa. Låg vikt, ett hjul i varje hörn och 130 hästkrafter är allt som behövs för en skojig stund på vägen. Det är klart att en 1,2-liters motor inte är en kraftmaskin, men det här är som att köra bil förr i tiden. Fast på ett ganska modernt sätt. Den går dessutom att köra betydligt snålare än angivna 0,72 liter per mil tack vare den åttaväxlade automatlådan som håller varvtalet nere. Synd bara att bilen bara fick fyra stjärnor i Euro NCAPS krockprov.
Och priset… 214 900 kronor. Det är den tyvärr inte värd. Den billigaste versionen börjar på 136 900 kronor. Köp en sån i stället. Eller håll utkik efter kampanjer utan att snöa in på ett specifikt märke. I skrivande stund har samtliga tillverkare väldigt förmånliga kampanjer.
Rivaler
Volkswagen Caddy
Finns precis som Proace även med sittplatser hela vägen. Priset gäller dock hantverkarbilen.
Pris: Från 182 300 kronor.
Peugeot Partner
I stort sett samma bil som Proace, men finns inte som 1,2-liters bensinare med turbo.
Pris: Från 142 900 kronor.
Redan prenumerant?
Papperstidning eller digital
Digital prenumeration
Allt du vill veta om alla bilar
Gratis första månaden - därefter 99 kr/månad
Genom att klicka på "Fortsätt" godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.
I samarbete med tjänsten Disqus erbjuder Teknikens Värld möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.